Total tystnad. Mördande pågår.
 

Total tystnad. Mördande pågår

 FOLKETS RÖST Journalisten Salima Ghezali från Algeriet fick Olof Palmepriset 1997. Till vänster Pierre Schori, till höger Lisbet Palme.

AF 010217

 De senaste veckorna har massakrerna på civila bybor i Algeriet ökat i antal och omfattning. ”Islamisterna” skylls för mördandet, liksom under alla nio åren av inbördesstrider hittills. Regimen upprepar att allt strax ska vara under kontroll; det är bara en fråga om ytterligare några militärexpeditioner.

  President Bouteflika och de generaler som styr bakom honom är verkligen mycket framgångsrika, men endast i en sak: att få världen att tiga still om dödandet.

  Bortsett från de nattliga våldsdåden mot män, kvinnor och barn har ingenting hänt.

  Attityden är densamma: Tystnad, mördande pågår.

  För några år sedan fanns ett visst intresse. Då förmåddes FN och EU-parlamentet att skicka delegationer till Alger. De hindrades att själva besöka mordplatser och tala med överlevande. Franska deltagare hjälpte den dåvarande algeriska regeringen att sätta munkavle på sina kolleger.

  Sverige vädjade om att Algeriet skulle tillsätta en egen kommission om våld och tortyr, och kabinettssekreterare Jan Eliasson besökte landet.

 

   För tre år sedan tog den algeriska journalisten Salima Ghezali emot Palme-priset för sin kamp för demokrati och i sitt tal i Stockholm satte hon fingret på den ömma punkten:

  EU:s ekonomiska intressen i gas och olja betyder mer än hänsynen till algeriska människoliv.

  Förra veckan kom ytterligare en bekräftelse på vad oppositionella och avhoppare redan berättat för dem som vill höra.

  Före detta fallskärmsofficeren Habib Souaidia utgav boken ”Det smutsiga kriget” i sin exil i Frankrike.

  Han berättar om sitt krig 1992–1995, om hur han transporterade antigerillastyrkor till byar varifrån de återkom med knivarna blodiga; dagen efter hette det som vanligt att de islamska GIA-grupperna varit framme igen och skurit halsarna av människor.

 

   Souaidia bevittnade åtminstone hundra kidnappningar och likvideringar av misstänkta. Beskrivningarna är detaljerade och tycks bestyrka vad Aftonbladet och andra redan tvingats misstänka: att regimens säkerhetsstyrkor, vid sidan av islamska extremister och regeringsbeväpnade bymiliser, tolererar eller medverkar till massmorden.

   Men Frankrike fortsätter stödja varje sittande regim och hindra granskning utifrån av ”kampen mot terrorismen”. Utrikesminister Védrine beklagar efter sitt senaste besök ”de tragiska händelserna” men lovar att stärka de politiska banden och affärerna.

 

   Ingenting har hänt. Utom att EU skaffat sig en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, där demokrati och mänskliga rättigheter antas vara ett bärande inslag. Turkiet och Israel kan klandras, för övrigt med all rätt, liksom långt avlägsnare länder.

  Men när det gäller Algeriet, som är Frankrikes exklusiva politiska bakgård, då får tystnaden bli princip.