argument
 

Låt nazisternas argument förgöra dem själva

 Söndag 21 december 1997

Vad som är mest förbjudet, förändras hela tiden. För några hundra år sedan var det bokstavligt talat livsfarligt att antyda åsikter som gick emot svenska kyrkan. I bästa fall blev man landsförvisad på livstid. För lite mer än hundra år sedan kunde man dömas till döden för majestätsbrott.

Det hände till exempel publicisten och teatermannen Anders Lindeberg i Stockholm 1834. Lindeberg skrev att Karl XIV Johan handlade lagstridigt, som inte tillät Lindeberg att öppna en teater som kunde konkurrera med kungliga Dramaten. Lagen om majestätsbrott fanns kvar långt fram i vår tid, till 1948. För några årtionden sedan var det mycket riskabelt att skriva texter som kunde tolkas som "oanständiga". Författare som skrev "snuskiga" texter åtalades, deras böcker drogs in, ansvariga utgivare släpades inför rätta. Det var på den tiden föräldrar knappast vågade nämna ord som skilsmässa i barnens närvaro och det var en fruktansvärd skandal om det kom fram i en familj att någon av barnen var "sån..." det vill säga homosexuell. Sådant talade man absolut inte om när de yngre barnen ens var i samma hus.

Tiderna förändras. I dag finns det få sexuella tabun. Det enda förbjudna, med rätta, är barnpornografi. Alla andra varianter kan skrivas om och demonstreras offentligt utan större rabalder. Svordomar osar i radio och TV och till och med på kultursidorna kan man skriva skit i rubriken, utan att prenumerationerna sägs upp. I dag är helt andra saker det mest förbjudna. Rasism och rasistiska åsikter till exempel. De enda anonyma brev jag får är sådana som tar upp invandrarfrågor. Det är inte bara rasande rasister som skriver anonymt, även välformulerade, lugna sansade personer, som vågar tänka tankar utanför den politiskt korrekta linjen, skriver ofta anonymt. De brukar tillägga att de inte vågar sätta ut sina namn, "eftersom detta är en så het potatis och jag är rädd om jobbet", som den senaste i raden formulerade sig. Det verkar som bland det mest förbjudna i Sverige i dag är att offentligt säga att man tycker att vi har tagit emot för många invandrare från exotiska länder på för kort tid. Mellan skål och vägg, säger svenskar detta i nästan varje hem, men offentligt vågar få säga det. Sådana åsikter jämställs med nynazistiska åsikter och allt som rör vid nynazism är i vår tid det mest förbjudna. Reaktionerna mot doktoranden som bjöd in en nynazist till universitetet är typiska tecken på hur laddat ämnet är. Obegripligt laddat tycker jag.

Självklart ska studenterna få höra en nynazist. Av samma skäl som de ska få höra en extrem kommunist, en buddist eller varför inte en rabiat nykterist. Att kasta sig över doktoranden, som inbjöd nazisten, verkar lika begåvat som att kasta sig över mikrofonen genom vilken de förhatliga åsikterna uttalades. Den stora allmänheten har varken fått veta vem nynazisten var eller vad han yttrade som var så farligt att Sveriges akademiska ungdom inte kan klara av argumenten utan tros vandra i väg nysmittade av förhatliga åsikter. För övrigt är det obegripligt varför studenterna själva inte reagerade vid "informationstillfället". Jag trodde meningen med akademiska studier var att man skulle lära sig att bemöta och pröva argument och åsikter. Hur kan man bekämpa nynazisterna om man inte får veta hur de tänker? Den upphetsade debatten har förmodligen dramatiskt ökat intresset för nynazisterna och gjort deras åsikter lockande och farligt intressanta för en hel del ungdomar. Släpp fram nazisterna, låt dem tala offentligt, om de har någon talkunnig bland sina led. Låt deras egna argument förgöra dem själva. Den taktik man nu har valt ger dem bara konstgjord andning.