Konsten att starta krig
 

Konsten att starta ett krig - då och nu

Af 011203 JAN MYRDAL bland ett stort antal talare från hela världen. Här är hans anförande, om terroristjaktens verkliga orsaker. I dag i Paris, vid Internationellt forum mot kriget, är Jag sätter på radion. Jag lyssnar till president Bush. Han besöker en militärbas och talar till soldater. Han talar om hur Förenta staterna nu efter attentatet mot World Trade Center befinner sig i krig mot ondskan. Soldaterna hurrar. Presidenten säger dem att detta krig kommer att vara långvarigt. Men, lovar han dem, terrorismen skall nu utrotas i hela världen. Det låter som om lyssnade jag på ett frälsningsmöte i bibelbältet. Storbritanniens Blair är inte sämre han. Jag ser honom på tv. Han talar om fienden, terroristerna. De är onda. De skall förgöras. Nå, också det lilla och till nyligen alliansfria Sveriges statsminister talar salvelserikt om kamp för civilisationen. Bomber behövs för det godas seger i världen. Jag känner igen ordsvallet, verbiaget, från det arbete jag håller på med just nu; en dokumentation av krigspropagandan under Första världskriget. Ty även detta nuvarande krig är ett verkligt krig. Säkerligen långvarigt. Men att säga att det har orsakats av attentaten den 11 september 2001 mot World Trade Center och Pentagon är som att säga att Första världskriget orsakades av attentatet den 28 juni 1914 mot den österrikiske tronföljaren, ärkehertig Frans Ferdinand i Sarajevo.

I båda fallen gjorde attentaten det möjligt att utlösa en ny fas av den intressekamp som länge pågått. Men de skiljer sig åt då attentatet år 1914 var av tydlig karaktär med en känd upphovsman under att det år 2001 är av dunkelt slag. Vem/vilka som var ansvariga vet vi inte; bevis har inte framlagts. Men vore det Usama bin Ladins grupp då reser detta omedelbart frågor ty "Svarta handen" av 1914 hade ingen kontakt med Österrikes underrättelsetjänst under det att Usama bin Ladins grupp upprättats med stöd från Förenta staternas CIA och haft nära samarbete. Med det säger jag inte att angreppet mot World Trade Center var som den tyska säkerhetstjänstens "polska" angrepp mot radiosändaren i Gleiwitz 31 augusti 1939; snarare tycks det i så fall att CIA reagerat som Churchill den 25 november 1941 när han läste klartextutskriften av amiral Yamamotos krypterade order till flottan och insåg att denne förberedde ett angrepp mot Pearl Harbor. Genom vad brittiska politiker kallar "wise and masterly inactivity" kunde han då säkra det brittiska imperiet. Ty så kunde han låta anfallet ha sin gång och då skulle Förenta staterna trots isolationisternas styrka komma med i kriget.

Hur det gick till när Förenta staterna gavs - eller fick - möjlighet att hösten 2001 verkställa ett enligt dess ledning länge nödvändigt krig kommer nästa generation kanske reda ut - så som vi söker reda ut 1914 och 1941. Men vi bör ställa den fråga de romerska domarna hade att ställa: "cui bono?", till vems fördel? Den officiella retoriken 2001 liknar den 1914. Nu som då tvingas vi också på vår kant uppleva hur forna fredsaktivister, våra vänner och kamrater bland socialistiska och liberala yrkespolitiker och redaktörer (nu även kommunistiska och gröna) omvandlas till rabiata krigsförespråkare. Nu som då finns dock krigets orsaker att söka i geopolitik och ekonomiska intressen. Kolonial (nykolonial) expansionism, kamp för exklusiva intressesfärer, råvaror och marknad. Dock skiljer krigen sig. Från år 1828 låg först Ryssland och Storbritannien i kamp om Innerasien. "Det stora spelet" som det kallades. Striden fördes under långa tider om och genom Afghanistan. Efter det brittiska imperiets fall tog Förenta staterna dess roll och skaffade sig viss överhöghet över södra Afghanistan för att därefter när Moskva sökte nå herravälde över landet militärt och ekonomiskt understödja alla som bekämpade de sovjetiska trupperna. (Usama bin Ladin!) Sovjetunionen gick i det Kalla kriget - av inre motsättningar - alltmer i upplösning. Det förlorade kriget i Afghanistan. Ryssland är nu åter en rumpstat i ekonomiskt förfall som under tidigare svaghetsperioder då tyska ordensherrar, baltiska baroner, polska paner, svenska feodalknektar där kunnat härska och göra sig rika. Den svagheten gjorde det möjligt för Förenta staterna att utnyttja attentatet mot World Trade Center till ett "krig mot terrorism" och flytta fram sina positioner i det forna ryska Centralasien. Ja, att där skaffa sig de militärbaser vilka britterna under mer än hundra års försök aldrig lyckades upprätta.

Men det gäller mer än Innerasien. Förenta staterna är inte världsgendarm av ideella - vare sig onda eller goda - skäl. De behöver nu när de egna oljekällorna sinar för att behålla sin relativa ekonomiska och militära hegemoni säkra makten över oljetillgångarna i Centralasien och Mellersta östern. Detta styr dess politik mot Irak - som snart nog åter kan utsättas för ett nytt Förenta staternas krig - liksom dess nuvarande krig i Afghanistan och politiken att upprätta baser i Centralasien. Dock det "möjligheternas fönster", för att tala rymdspråk, under vilket Förenta staterna har möjlighet att söka genomföra detta och nå hegemoni står inte öppet länge. Kina - samman med utlandskinas resurser - är ett växande ekonomiskt (och i längden militärt) hot mot detta. Japans ekonomiska svårigheter är tillfälliga och det EU som nu tycks förverkligas enligt vad som förebådades redan i "Neuropa"-planerna för sextio år sedan är snart berett att öppet ta upp kampen om makt och inflytande. Därtill det som aldrig skall underskattas. Folken - ja, staterna - i detta Förenta staternas råmaterialområde visar år för år allt större motstånd mot att hållas i avhängighet. Utan krig och militär maktutövning vore det otänkbart att Förenta staterna ens skulle kunna bevara sitt nuvarande inflytande över oljetillgångarna.

Sedan något decennium har detta förberedda krig getts ett ideologiskt hölje som ett kulturernas krig mellan "Västern" - moderniteten och civilisationen - och "Islam". Det har bidragit till att skapa den växande främlingsfientlighet vilken nu präglar stora delar av Europa. Därmed har det - som en gång Hitlers antisemitism - bidragit till att skapa en viss folklig förankring för krigspolitiken. Talet om ett krig mot terrorism tjänar också ett annat syfte. Med det kan Förenta staterna skapa stöd för sitt krig även från stater med vilka de annars befinner sig i ekonomisk eller maktpolitisk motsatsställning. Var och en bland dessa kan nu definiera bort egna oppositionella grupper och/eller nationella frihetsrörelser som terrororganisationer. (Rysslands kamp mot tjetjenerna har på så sätt gjorts till ett led i den världsomspännande anti-terroristkampen.) Men motsättningarna inom våra länder, de "utvecklade", är också de nu allt skarpare. Den folkliga oviljan mot nedmonteringen av välfärdspolitiken allt starkare. (Det är därför inte tillfälligt att poliser i Sverige för första gången skjuter ned demonstranter. Att de också förfalskar bevis är däremot inte ovanligt; vi som var med på femtiotalet har sett det förr!) Än används de nya lagarna i EU mot fattiga - och färgade - invandrare. Men vi andra är inte skyddade av vår skärvita hudfärg. Formellt blir det inte bara möjligt att förklara oss alla vilka anser att samhället i grund måste förändras som terrorister; nu när beviskraven urholkas och avskaffas kommer vi när det behövs att kunna dömas också. Vi på vår kant är ofta godtrogna. Jag känner ingen som för något år sedan på allvar hävdade att Förenta staterna officiellt skulle upprätta militärdomstolar vilka i hemliga rättegångar, utan normala beviskrav och utan överklagandemöjligheter skall kunna verka världen över. Nu har det redan skett. Det blir ett långt krig. Ett bittert ett.

Jan Myrdal

AF 011213 Fem mindre lämpliga sanningar JAN MYRDAL synar kriget i Afghanistan 1. Talibanerna upprättade, faktiskt, den för folket bästa regering Afghanistan haft under de senaste decennierna. De gjorde slut på rovriddarplågan. De styrde efter lagen. De bekämpade på internationellt föredömligt sätt narkotikamaffian och dess vallmoodlingar. De vägrade Texasmiljonärerna den extraterritoriella oljeledning som skulle föra Centralasiens olja till utskeppningshamnar i Pakistan. Det var som om i Sverige ett Albert av Mecklenburgs regemente ersatts av en nationell regering styrd av Maranata eller Livets ord.

2. Det pågående kriget är ett helt vanligt krig för kontrollen över råvaror, marknader och geopolitiska positioner. Eller i klartext; för hegemoni över oljetillgångarna i Mellersta östern och Centralasien. Talet om striden för civilisation och kamp mot terrorism är bara samma sorts skalkeskjul - skyddande ordgräsförklädnad - som använts i alla tidigare krig. (Gustaf II Adolfs protestantiskt gudliga ord till ständerna den 20 maj 1630 att Sverige går ut i det tyska kriget för att bistå "våra trosfränder vilka " sucka efter frälsning"; Woodrow Wilsons ord till kongressen 1917 att "Världen måste göras säker för demokrati.", Mussolinis ord om att Italien måste ingripa för att rädda slavarna i Abessinien. Tsarens ord om att Ryssland måste skydda de små nationernas rätt. Och så vidare!) Intresset styr, nu som alltid. Fraserna och larmandet från predikstolar, i parlament och media är till för att lura packet att hurra när herrarna kör ut dem i krig.

3. Usama bin Ladins "nätverk" och ett tjog övriga terroristorganisationer finansierades och fick starthjälp av CIA i det kalla kriget - genom ombud - mellan Moskva och Washington. Men det är fel att som Chomsky och andra framställa Washingtons agenter som huvudaktörer i det afghanska folkets frihetskamp mot den sovjetiska ockupationen; lika fel som när Lönnroth och andra uppvärderar Lübeck och nedvärderar Engelbrekt och den folkliga kampen under vårt frihetskrig.

4. Den svenska regeringens och de svenska ämbetsmännens lydighet inför påbuden att beslagta svenska medborgares tillgodohavanden utan att gå den formella juridiska vägen med bevis och beslut i laga ordning var brottslig. Ingen - politiker, ämbetsman, menig soldat eller officer - har rätt att lyda rättsstridiga order. Det är klart utsagt i Nürnbergrättegången. Det hjälper inte om det så är president Bush, FN:s generalsekreterare eller EU:s beslutande myndigheter som befaller. Var och en har absolut skyldighet att vägra utföra rättsvidriga order. I fred som i krig! Detta är inte en fråga om civilkurage; det är en grundläggande och rättsligt bjudande plikt.

5. Den svenska feminist av ett eller annat kön som nu hyllar kriget för att det befriar Afghanistans kvinnor måste följdriktigt vara överens om att Berlin bör utsättas för en eldstorm då de tyska socialdemokraterna gått horhuskapitalets ärenden och legaliserat prostitutionen; att Antwerpen i grund måste raseras då pedofilmord aldrig ordentligt utreds eftersom inte bara höga ämbetsmän utan även kungahuset tycks ha deltagit i de rosa baletterna; att Hollands städer bör jämnas med jorden då landet är europeisk central för vit slavhandel; trafficking