Den 24 maj har den hemlighetsfulla Bilderberg-gruppen möte i Stenungsund. Wallenberg-gruppens maktbolag Investor är värd och har hyrt hela konferenshotellet Stenungsbaden. Över hundra av världens mäktigaste och rikaste samlas för att i total avskildhet dryfta världens problem. DN kan som första tidning berätta vad som händer bakom kulisserna.

Hemliga träffar i nära 50 år

DN 010513 Av Peter Bratt

Bilderberg-gruppen har möte i Stenungsund på västkusten den 24-28 maj. Kapitalets och globaliseringens hemliga överstepräster, påstår kritiker. Äsch, säger handelsminister Leif Pagrotsky, som ska vara med, mötena är bra för att minska fördomar och missförstånd.

Bilderberg-gruppen framställs ofta som någon sorts frimureri där världens mäktiga i hemlighet drar upp riktlinjerna för hur kapitalet ska få styra utan att störas av vare sig folk eller folklig insyn.

Det låter kittlande, men bilden blir annorlunda när man talar med människor som ofta deltagit i mötena. På nätet och i tidningsarkiven, även de stora internationella, finns mycket litet att hämta om Bilderberg-gruppen. Där finns nästan bara de schablonmässiga konspirationerna, inga redogörelser för hur mötena går till.

Gruppen bildades 1954, på holländskt initiativ och fick namn efter det första konferenshotellet, Bilderberg. Det handlade mycket om att stärka banden mellan USA och Europa inför det sovjetiska och kommunistiska hotet. Som galjonsfigur fungerade prins Bernhard av Nederländerna.

 

Carl Bildt, som deltagit vid sex möten, säger: "Det finns åtskilliga konferenser av denna typ där man samlas för en koncentrerad diskussion i aktuella ämnen.

Oftast sker det enligt vad som kallas Chatham House Rules, det vill säga man får använda den information som ges, men man får inte tala om vem som sagt vad. Det är normalt. Bilderberg är en gammal och anrik grupp. Det finns dom som är litet mer dynamiska. Diskussionerna kan handla om allt möjligt. Förra året minns jag en rejäl holmgång om EU-sanktionerna mot Österrike. Jag kommer inte att vara med i år. Jag ska vara på en Aspen-konferens som har en snarlik uppläggning i norra Italien då", berättar Carl Bildt.

Professor Anders Åslund, fredsforskare vid Carnegiestiftelsen i Washington och tidigare ekonomisk rådgivare åt den ryska regeringen, säger:

"Det är ett privat nätverk av betydelsefulla personer från Västeuropa och Nordamerika. Ungefär 110 personer deltar varje år. Idén är att diskutera världens stora ekonomiska och politiska frågor. Varje land har en koordinator som får bjuda in deltagare. I Sverige var det från början Marcus Wallenberg (den äldre) och sedan Sten Gustafsson från Saab och nu är det Percy Barnevik. Normalt får små länder ha tre deltagare, men Sverige brukar ha några fler. Carl Bildt kommer in på en internationell kvot.

En typisk delegation består av en person från näringslivet - en företagare eller bankman - en framstående politiker, helst en premiärminister eller en finans- eller utrikesminister och en intellektuell, som oftast är en akademiker eller någon chefredaktör. Svenska politiker verkar inte särskilt intresserade av internationella frågor, Björn Rosengren har varit med en gång i Portugal och Leif Pagrotsky är en av de få som är genuint intresserad.

Det brukar vara sex paneler med olika ämnen som genomförs i tvåtimmarspass. Alla möten sker i en plenisal, deltagarna sitter i bokstavsordning och även panelerna är sammansatta efter principen näringsliv, politik, analytiker. Jag tycker det är värdefulla möten med god disciplin. Inledningstalaren brukar hålla sig till tio minuter och sen får man höja ett, tre eller fem fingrar för lika många minuter.

Enminutstalare har företräde. Det är inget konspirativt, det är stimulerande och man lär sig mycket. Det är mycket prominenta deltagare, ofta starka personligheter och man får under ett möte i allmänhet chansen att tala med hälften av dem.

Jurgen Schrempp (Daimler-Chrysler) brukar vara där och Conrad Black (The Telegraph, Kanada) och Bertrand Collomb (Lafarge), cheferna för tyska och franska riksbanken, Giovanni Agnelli (Fiat) och cheferna för IMF, Världsbanken och Världshandelsorganisationen WTO. Jag brukar sitta med Bernard Arnault från franska lyxfirman LVMH och Paul Allaire (Xerox), på grund av bokstavsordningen. Vernon Jordan brukar alltid vara med (Lazard Brothers) och antingen kommer ägaren av Washington Post Katherine Graham eller hennes son. Där brukar också vara tre senatorer från USA som John Kerry (demokrat), Chuck Hagel (republikan) och Christopher Dodd (demokrat). Kenneth Clarke (före detta brittisk konservativ finansminister) deltar ofta.

Det är få företrädare för fackföreningar, högst ett par från USA. Men socialdemokrater brukar vara väl företrädda genom europeiska politiker, som Peter Mendelsohn. Henry Kissinger eller Peter Carrington sitter ofta ordförande. Percy Barnevik brukar ta med sig Marcus eller Jacob Wallenberg, något år var det Tom Hedelius och en minister och en intellektuell som jag. Men i år kommer jag inte. En normal dagordning behandlar Ryssland, Japan, Kina, stora ekonomiska frågor som samarbetet öst-väst och Balkan", slutar Åslund.

Svensk minister för i år är alltså Leif Pagrotsky, som var med även förra året. Han berättar:

"Inom näringslivet har de ofta en konstig bild av oss som arbetar med politik. Även i ett så litet land som Sverige lever vi i skilda världar. När vi blir inbjudna tycker jag vi ska vara med och inte stå vid sidan av och säga att det är för konservativt.

Förra året såg jag inte många socialdemokrater i församlingen, men det är bra att sådana som jag från ett litet europeiskt vänsterparti får träffa senatorer från USA och omvänt, anser handelsministern. När jag rest runt i den anglosaxiska affärsvärlden har jag ofta mötts av tron att en svensk socialdemokratisk minister är någon slags halvkommunist som inget begriper om ekonomi. Det är väldigt bra att kunna vädra ut fördomar och missuppfattningar.

Att mötena är hemliga eller kanske snarare privata genom att man inte talar om vad andra sagt är ju helt normalt, så är det ju inom EU och OECD också. Vad som inte är bra är att dom här konstiga föreställningarna om Bilderberg-gruppen finns. Mellan EU och USA har det varit mycket misstänksamhet och kamp. Därför är det viktigt att företrädare från båda håll ges möjlighet att förstå hur de andra resonerar. Förra året handlade mötet om EU:s utvidgning, läget i Östeuropa och USA inför presidentvalet. Jag vet inte vad det blir i år", säger handelsminister Leif Pagrotsky.