Diana - helgon eller hora?
 

bulletMedier på knä för överklassens arrogans

 

Fallet Diana är en fråga om marknadsekonomi

Måndag 15 september 1997

Att sälja symboler på en global marknad har blivit en internationell storindustri. Det går ofta bra även när själva människan dör och det kan vara lönsamt länge efteråt.

Jag tänker förstås på prinsessan Diana. Hon utnyttjade medierna till sin förmån för att distansera sig från det förstockade hovet varpå medierna utnyttjade henne, intill den slutliga tragedin.

Någon har, nu efteråt, kallat henne "den manipulerade manipulatorn". Den mest osentimentala analysen är rent ekonomisk, t ex inte oväntat i den engelska tidskriften "The Economist". Där åberopas en kommande bok om "berömmelsens ekonomiska teori", "The Economics of Fame", av Tyler Cowen. Glöm allt prat om att Diana skulle haft någon sorts funktion i samhället, det är irrelevant, heter det. "Utvecklingen av globala media och underhållningsindustrin har gjort berömmelse till ingenting annat än en vara."

Det är ont om vackra, unga, kvinnliga kungligheter som idkar välgörenhet, följaktligen är priset utomordentigt högt på den varan. Därav följer fotograferna, paparazzi, och resten, i en global ekonomi. Det är helt enkelt fråga om marknadsekonomi, knapp tillgång, extremt knapp som i det här fallet, och en enorm, omättlig efterfrågan från köparna, även kallade "folket".

I den franska dagstidningen "Figaro" fanns en teckning av en hustru vinkande adjö till sin man, som ska in till stan. Hon ropar: - Och framför allt, glöm inte att köpa dessa förskräckliga tidningar med vidriga bilder tagna av dessa vedervärdiga paparazzi! - Det ingår i ritualen att köparna på denna marknad ska talailla om producenterna och deras hantverk. Inte minst ingår det i spelet att även passionerade anhängare av marknadsekonomi uttalar motvilja.

Branschens experter och försäljare upptäckte snart att Dianas mänskliga svagheter blev ett ekonomiskt värde. Så sålde de ett glädjelöst äktenskap, förlosningsdepression, bulimia, snyftande barn, hela historien. Hon spelade med och folk köpte som vansinniga och köper än.

Denna industri och denna marknad har blivit global och elektroniksnabb som följd av den tekniska utvecklingen och vinsterna är därmed än större. Premiärminister Blair spelar med och kallar henne vackert "folkets prinsessa". Han försöker få det hopplösa hovet att vakna upp från 1800-talet, det har ju fortfarande politisk makt, och han måste leva med det, kanske kan han utnyttjadet.

Diana fotograferades med hemlösa, aids-sjuka och barn drabbade av landminor och någon talade om "välfärdsmonarki". Hennes engamenag var säkert äkta och för övrigt vet nog marknadens aktörer att genomskådat hyckleri är svårare att sälja. Ändå tycks detta vara ett återfall i en gammal tvivelaktig inställning, som de flesta misstror: överklassens välgörenhet, varmed de bevarar sin ekonomiska makt men känner sig goda.

En journalist på "Times" berättar att Diana vid en lunch berättat för honom, första gången de träffades, hur hon planerade "en strategi för att bekämpa hovets fientlighet genom att utveckla en egen myt med hjälp av välgörenhet". Allt förlåtes. Ett liv i en halvvärld ihop med stenrika playboys, ständigt borta från barnen, minskar inte folkets, köparnas, tillgivenhet.

Och själva döden: en chaufför, berusad av alkohol och annat, kör som en galning från ett extremt lyxhotell i centrum av Paris där man får köra i 50. Detta är inte någon hjältedöd, men allt blir förlåtet i denna historia, även vad som annars bara vore sjaskigt.

Le Monde skrev: "Prinsessan växte upp i den globala mediabyn där berömdheter är, i tur och ordning, offer, medspelare och manipulerare i spel som är mer komplicerade och mångbottnade än de anar som nu sänder fotograferna till evig fördömelse."

Paparazzis jobb är förvisso ofta smutsigt nog. Men nu blir de också symboler, ikläds hela den skuld som vi inte står ut med att fördela i spelet mellan Diana, media, kungafamiljen, playboys och så den världsomspännande publiken med dess alldeles moraliskt neutrala köpkraft. Samma morgon som jag hörde nyheten om Dianas död lyssnade jag på en rapport om att 300 människor hade mördats i en by i Algeriet. Jag tänkte: hon är nummer 301 idag.

Dumt förstås. Det är bara vissa dödar som är knappa tillgångar på en världsomspännande mediamarknad med kolossal efterfrågan på berömdheter som lever i lyx och dör unga.