Så ska EU ta makten på Balkan
Carl Bildt och Romani Prodi – båda var med på det
Soros-finansierade mötet om hur EU ska kolonisera fem länder på
Balkan.
Foto: AP AF 000222
Åke Svidén har läst rapporten om hur länderna ska få hjälp –
om de ger upp sin självständighet
Det är snart ett år sedan Natos bombkrig lade stora delar av
Serbien i ruiner. Medan bomberna föll drog, bland andra, Carl Bildt och
EU-kommissionens då blivande ordförande Romano Prodi upp planerna för
att "integrera hela regionen med det moderna Europa (dvs EU) en
gång för alla".
Finansmannen George Soros finansierade ett möte i Bryssel den 28
april i fjol där förutom Bildt och Prodi ett 20-tal personer deltog,
bl a Tysklands Natoambassadör Joachim Bitterlich och
Jugoslavienambassadör Wilfred Gruber, Danmarks EU-ambassadör Poul
Christofferson och Richard O'Toole från ABB i Zürich.
Mötet var en "brain-storming" utifrån ett förslag som
utarbetats av Centre for European Policy Studies (CEPS) och resulterade
i rapporten A System for Post-War South-East Europe som författats av
Michael Emerson, forskare vid CEPS.
Utgångspunkten är rakt på sak: "Kriget kommer, när det har
avslutats, att åtminstone ha skapat en ny situation där radikalare
lösningar för att integrera regionen in i det moderna Europa blivit
politiskt möjliga."
Dessa "radikalare lösningar" är inget annat än ett
kolonialt övertagande av det forna Jugoslavien. Ekonomiskt inlemmas
området i EU med tullfrihet och de nationella valutorna ersätts av
Euro. Efter kriget skulle EU bygga upp och äga broar, kraftverk och
industri och ta kontroll över hamnar och gränsövergångar. EU skulle
ha stort inflytande över styrelsen av Kosovo.
Men de fem staterna Albanien, Bosnien, Kroatien, Makedonien och
Jugoslavien skulle inte få något politiskt inflytande i EU. "En
allmänt accepterad åsikt är att folken och eliterna i hela regionen
ser fram mot ett slutligt EU-medlemskap för att få en positiv framtid",
heter det i dokumentet. Men EU vill inte ha de fem staterna som
medlemmar. Man talar i stället om "virtual membership",
alltså ett skenmedlemskap, som bara liknar ett riktigt medlemskap, men
inte är det. Man påpekar att termen kanske inte lämpar sig för
offentligheten.
Någon fullständig representation i EUs institutioner kan det inte
bli fråga om, inte heller rösträtt i ministerrådet. I en obestämd
framtid kan man få delta i parlamentet, men problemet är att det har
700 medlemmar. Ska nya medlemmar till måste gamla avstå från platser.
De politiska frågorna är dock inte viktigast för EU. Den
ekonomiska integrationen står överst på dagordningen. Man siktade på
tullfrihet med EU redan från 1 januari i år och EU bör erbjuda sig
att kompensera bortfallet av tullinkomster när tullfrihet med EU
införs.
"EU å sin sida har inget av betydelse att förlora och allt att
vinna på att föra in de fem i en frihandelsrelation så snabbt som
möjligt." Lönerna är tillräckligt låga för att de ska ha råd
med kostnadskonkurrens, heter det i rapporten. Det vill säga: den
billiga arbetskraften gör det lönsamt att investera där.
EU erbjuder hjälp till återuppbyggnad när kriget väl är avslutat.
Krigsförstörelsen i Bosnien och Serbien gör att dessa länder måste
byggas upp under konkurrens utifrån i stället för under protektionism.
År 2003 ska Balkanländerna vara fullständigt Euro-iserade. I
rapporten talas hotfullt om att det är dyrt för små stater att stå
utanför valutaunionen. Mötets finansiär, George Soros, vet ju hur man
krossar små staters valutor.
EU ställer villkor. EUs polis och para-militära styrkor ska
kontrollera hamnar och gränsposteringar "för att utrota
gränskorruptionen en gång för alla." Särskilt viktig för EU
är hamnen i staden Bar i den jugoslaviska provinsen Montenegro. Den
rent fysiska uppbyggnaden efter kriget är också en uppgift för EU.
Det finns redan långt framskriden planering inom ramen för "The
Pan-European Transport Networks and Corridor".
Oavsett om Serbien integreras i EU eller ej så utgör huvudstaden
Belgrad en strategisk punkt för vägar, järnvägar och vattenvägar.
Jugoslavien har stor betydelse som transitland. EU vill bygga upp
grundläggande infrastruktur, som broar och kraftanläggningar, det vill
säga det som NATO bombade sönder och samman, samtidigt som Bildt och
Prodi m fl drog upp planerna för EUs herravälde på Balkan.
Om regionen integreras med EU lovar EU att anlägga nya gas- och
oljeledningar genom regionen. "Säker och billig tillgång till
kolväten kan i sin tur underlätta investeringar i nya och effektiva
kraftverk som inte bygger på kärnkraft."
Finansieringen av alla dessa projekt sker genom lån från Europeiska
Investerings Banken, EIB, (25 miljarder euro) och garantier från
kommissionens generaldirektorat 16 (30 miljarder euro).
Det här låter som ett generöst bistånd till en krigshärjad
region. Men villkoret för återuppbyggnaden är att länderna ger upp
sin frihet.
EU ska till och med äga de anläggningar man bygger upp. En
särskild sydösteuropeisk byrå, SEARD, bildas inom EIB med syfte att
äga broar och andra lämpliga anläggningar för att "säkra egna
investeringar och bättre kunna attrahera privat finansiering från
tredje part". Ett annat organ, EBRD, ska gå in som aktieägare i
nybildade privata företag som ersätter gamla som förstörts under
kriget.
Det var viktigare saker på spel när Nato släppte sina bomber över
Jugoslavien i fjol än några hundra tusen flyktingar. Som till exempel
att säkra kontrollen över viktiga transportleder för bl a gas- och
oljeleveranser från Kaukasus till Europa och ta politisk kontroll över
Europas sydöstra hörn.