Så ska EU ta makten på Balkan

Carl Bildt och Romani Prodi – båda var med på det Soros-finansierade mötet om hur EU ska kolonisera fem länder på Balkan.

Foto: AP AF 000222

 

Åke Svidén har läst rapporten om hur länderna ska få hjälp – om de ger upp sin självständighet

Det är snart ett år sedan Natos bombkrig lade stora delar av Serbien i ruiner. Medan bomberna föll drog, bland andra, Carl Bildt och EU-kommissionens då blivande ordförande Romano Prodi upp planerna för att "integrera hela regionen med det moderna Europa (dvs EU) en gång för alla".

Finansmannen George Soros finansierade ett möte i Bryssel den 28 april i fjol där förutom Bildt och Prodi ett 20-tal personer deltog, bl a Tysklands Natoambassadör Joachim Bitterlich och Jugoslavienambassadör Wilfred Gruber, Danmarks EU-ambassadör Poul Christofferson och Richard O'Toole från ABB i Zürich.

Mötet var en "brain-storming" utifrån ett förslag som utarbetats av Centre for European Policy Studies (CEPS) och resulterade i rapporten A System for Post-War South-East Europe som författats av Michael Emerson, forskare vid CEPS.

Utgångspunkten är rakt på sak: "Kriget kommer, när det har avslutats, att åtminstone ha skapat en ny situation där radikalare lösningar för att integrera regionen in i det moderna Europa blivit politiskt möjliga."

Dessa "radikalare lösningar" är inget annat än ett kolonialt övertagande av det forna Jugoslavien. Ekonomiskt inlemmas området i EU med tullfrihet och de nationella valutorna ersätts av Euro. Efter kriget skulle EU bygga upp och äga broar, kraftverk och industri och ta kontroll över hamnar och gränsövergångar. EU skulle ha stort inflytande över styrelsen av Kosovo.

Men de fem staterna Albanien, Bosnien, Kroatien, Makedonien och Jugoslavien skulle inte få något politiskt inflytande i EU. "En allmänt accepterad åsikt är att folken och eliterna i hela regionen ser fram mot ett slutligt EU-medlemskap för att få en positiv framtid", heter det i dokumentet. Men EU vill inte ha de fem staterna som medlemmar. Man talar i stället om "virtual membership", alltså ett skenmedlemskap, som bara liknar ett riktigt medlemskap, men inte är det. Man påpekar att termen kanske inte lämpar sig för offentligheten.

Någon fullständig representation i EUs institutioner kan det inte bli fråga om, inte heller rösträtt i ministerrådet. I en obestämd framtid kan man få delta i parlamentet, men problemet är att det har 700 medlemmar. Ska nya medlemmar till måste gamla avstå från platser.

De politiska frågorna är dock inte viktigast för EU. Den ekonomiska integrationen står överst på dagordningen. Man siktade på tullfrihet med EU redan från 1 januari i år och EU bör erbjuda sig att kompensera bortfallet av tullinkomster när tullfrihet med EU införs.

"EU å sin sida har inget av betydelse att förlora och allt att vinna på att föra in de fem i en frihandelsrelation så snabbt som möjligt." Lönerna är tillräckligt låga för att de ska ha råd med kostnadskonkurrens, heter det i rapporten. Det vill säga: den billiga arbetskraften gör det lönsamt att investera där.

EU erbjuder hjälp till återuppbyggnad när kriget väl är avslutat. Krigsförstörelsen i Bosnien och Serbien gör att dessa länder måste byggas upp under konkurrens utifrån i stället för under protektionism. År 2003 ska Balkanländerna vara fullständigt Euro-iserade. I rapporten talas hotfullt om att det är dyrt för små stater att stå utanför valutaunionen. Mötets finansiär, George Soros, vet ju hur man krossar små staters valutor.

EU ställer villkor. EUs polis och para-militära styrkor ska kontrollera hamnar och gränsposteringar "för att utrota gränskorruptionen en gång för alla." Särskilt viktig för EU är hamnen i staden Bar i den jugoslaviska provinsen Montenegro. Den rent fysiska uppbyggnaden efter kriget är också en uppgift för EU. Det finns redan långt framskriden planering inom ramen för "The Pan-European Transport Networks and Corridor".

Oavsett om Serbien integreras i EU eller ej så utgör huvudstaden Belgrad en strategisk punkt för vägar, järnvägar och vattenvägar. Jugoslavien har stor betydelse som transitland. EU vill bygga upp grundläggande infrastruktur, som broar och kraftanläggningar, det vill säga det som NATO bombade sönder och samman, samtidigt som Bildt och Prodi m fl drog upp planerna för EUs herravälde på Balkan.

Om regionen integreras med EU lovar EU att anlägga nya gas- och oljeledningar genom regionen. "Säker och billig tillgång till kolväten kan i sin tur underlätta investeringar i nya och effektiva kraftverk som inte bygger på kärnkraft."

Finansieringen av alla dessa projekt sker genom lån från Europeiska Investerings Banken, EIB, (25 miljarder euro) och garantier från kommissionens generaldirektorat 16 (30 miljarder euro).

Det här låter som ett generöst bistånd till en krigshärjad region. Men villkoret för återuppbyggnaden är att länderna ger upp sin frihet.

EU ska till och med äga de anläggningar man bygger upp. En särskild sydösteuropeisk byrå, SEARD, bildas inom EIB med syfte att äga broar och andra lämpliga anläggningar för att "säkra egna investeringar och bättre kunna attrahera privat finansiering från tredje part". Ett annat organ, EBRD, ska gå in som aktieägare i nybildade privata företag som ersätter gamla som förstörts under kriget.

Det var viktigare saker på spel när Nato släppte sina bomber över Jugoslavien i fjol än några hundra tusen flyktingar. Som till exempel att säkra kontrollen över viktiga transportleder för bl a gas- och oljeleveranser från Kaukasus till Europa och ta politisk kontroll över Europas sydöstra hörn.