De fattigaste blev fattigare

AF 000218

Verkligheten dementerar ständigt sina förfalskare.

En ogenerad teori som brukar prånglas ut är att en fri handel skapar värden och utvecklar välstånd för alla. Just "för alla".

Demonstranterna som störde WTO-mötet i Seattle med krav på mer rättvisa relationer fick de veta hur korkat de resonerade och hur illa de uppförde sig.

I Bangkok pågår mötet med FN:s handels- och utvecklingskonferens (Unctad). Här håller polisen demonstranterna borta.

Till mötet presenterades en rapport om frihandeln och globaliseringen. Den konstaterar att den grupp som definieras som världens fattigaste länder ökat från 25 till 48. Bara ett enda land, Botswana, har sedan 1971 lyckats ta sig upp ur denna grupp.

De tilldrar sig praktiskt taget inget intresse, eftersom de inte kan erbjuda kunder och vinster. Fattigdomsbekämpning sägs vara högprioriterad. Ändå får eftersläparna en mycket liten del av det samlade biståndet.

Rapportens slutsats: de allra fattigaste länderna har inte kunnat dra nytta av frihandel och globalisering. Deras ekonomier har marginaliserats, ojämlikhet förvärrats.

Globaliseringen pågår, men mest som ett snitsigare namn på den gamla vanliga internationella kapitalismen. En talare i Bangkok talar om frihandelns sammanbrott i en värld där nationer utvecklas i två hastigheter. Några nästan inte alls.

Men så har de heller knappast röst i församlingen. På WTO i Seattle tilläts bara en handfull av de rikare utvecklingsländerna, som Sydafrika, att sitta med i slutförhandlingarna (innan allt sprack). Inom Unctad är de bättre företrädda. De sluter sig samman om positionen att det inte blir någon ny stor förhandlingsrunda inom WTO så länge globaliseringen bara gynnar de rika länderna.

Resultat: USA vägrar se Unctad som ett nyttigt forum.

"Jag finner ärligt talat situationen politiskt farlig", säger generalsekreteraren i Internationella arbetsorganisationen ILO, Juan Somavia.

Detta är verkligheten. Men en extrem röst som Svenska Dagbladet kan föreslå att Sverige slutar offra tid och pengar på biståndspolitik och förkunna att "frihandel skapar vinnare på alla sidor".

Det kan man väl kalla en extrem halvsanning.