Förintelsen som FN låter ske
 

Förintelsen som FN låter ske

Valet av Hans Blix som chef för FN:s inspektion av Iraks förbjudna vapen är utmärkt.

Men FN:s sammantagna politik mot Irak är en katastrof.

AF 000128

--------------------------------------------------------------------------------

Hans Blix ska förstöra vapnen. Men måste FN krossa ett folk?

--------------------------------------------------------------------------------

 

Folkrätts- och kärnkraftsexperten Blix med sin FN-bakgrund är acceptabel för alla. Utom, hittills, för Irak.

 

Ett av FN:s misslyckanden består i att Saddam Hussein kan utnyttja den berättigade vreden hos ett plågat folk till att säga nej till allt, få förståelse och konsolidera sin terror.

Det internationella atomenergiorganet fastslog 1998, efter hundratals inspektioner under den tid Blix varit dess chef, att Irak saknade aktuell kapacitet att tillverka kärnvapen. Hade IAEA lagt ner samma energi mot andra som kunde misstänkas för militära avsikter med civil kärnkraftsutbyggnad hade mycket varit vunnet. Dess bevakning av Irak fallerade inte.

FN – en ursäkt för USA:s spioneri

FN kunde däremot inte trots ganska framgångsrika inspektioner upptäcka och destruera alla biologiska och kemiska vapen eller möjligheter att tillverka dessa. Huvudorsaken var Saddam Husseins obstruktion. Han kunde fullborda den när Richard Butler, efterträdaren till Rolf Ekéus, agerade som amerikanernas förlängda arm och tillät deras militära spioneri under FN:s täckmantel. FN kördes ut, straffet blev bombkrig mot Bagdad och fortsatta flygräder i norr och söder som FN aldrig godkänt.

Konceptet för den nya inspektion som Blix ska leda är att inspektionsgruppen, Unmovic, upprättar en rad nedrustningsvillkor och ser till att Irak uppfyller dem. Då "suspenderas" successivt några av de ekonomiska sanktioner som nu blockerar Iraks utrikeshandel. Om Irak åter hindrar inspektörerna, kan sanktioner återinföras.

Detta kräver samarbete med Iraks regering. Men mycket tyder på att USA (med Tony Blairs Storbritannien som första släpvagn) kallt räknar med att Iraks trots i förening med FN-rådets splittring ska leda till ett läge med bestående avskärmning.

En hel generation till spillo

Avsikten, den under nio års plågande av Irak aldrig uppnådda avsikten, är för USA:s del att störta diktatorn med sanktioner – Amerikas universalmedel i utrikespolitiken. De misslyckas mot Saddam liksom de misslyckats i 40 år mot Castro. Skillnaden är att en stor del av världen låter sig ledas av amerikanerna mot Irak.

Därmed hindras en rationell FN-politik. Och en tragedi fullbordas. Ett samhälle bringas på knä. Infrastruktur och försörjning slås ut. Försvagade människor omkommer. Varje månad dör tusentals barn av svält och sjukdomar i brist på sjukhusutrustning och mediciner enligt FN:s egna organisationer barnfonden Unicef och världshälsoorganisationen WHO. En generation irakier riskerar att gå förlorad.

Nu diskuteras om FN ska ingripa oftare för att hävda humanitära principer. Stockholmskonferensen vittnar om en historisk förintelse som kunde ha undvikits. I den tiden framstår världens behandling av Iraks folk, i FN-regi, som en oerhörd och obegriplig brutalitet.