Hetsjakt på en konstnär
 

Hetsjakt på en konstnär

 Lars Hillersberg, självporträtt.

 AF 010410

HÅKAN JAENSSON om Dagens Nyheter och Lars Hillersberg

 Att jag inte skrivit den här artikeln tidigare beror helt enkelt på att jag har dragit mig för det: den som tar Lars Hillersberg i försvar kan räkna med att bli utpekad som antisemit, framför allt i Sveriges största morgontidning, Dagens Nyheter. Vem vill kopplas ihop med Lars Hillersberg (och därmed med Ahmed Rami och Adolf Hitler)? Ganska få, tror jag - i alla fall efter den kampanj som Dagens Nyheter bedrivit de senaste veckorna. Det började med ett par debattinlägg sedan regeringen konfirmerat Konstnärsfondens beslut att ge den gamle konstnären och satirikern Hillersberg garanterad konstnärslön. Hillersberg fick svara - det gjorde han bra - och därmed kunde en helt anständig replikväxling ha varit över. I stället gjorde man kampanj. Drevet släpptes loss i en rad nya mer eller mindre hatiska, mer eller mindre begåvade, inlägg mot Hillersberg på ledar- och kultursidorna i DN. Raseriet fick nytt bränsle när kulturminister Marita Ulvskog sa det alla goda liberaler borde jublat över: regeringen bör inte lägga sig i konstnärslönerna och ska inte klubba beslut andra har tagit fram.

DN:s ledarsida kräver ministerstyre: judehataren Hillersberg ska inte få ett öre. Kampanjen fortsätter och etermedierna hakar på. Hur mycket av vidrig antisemit är Hillersberg? Hillersberg själv har i en månad väntat på att få in en replik i DN. När detta skrivs har han äntligen fått löfte om publicering. Frågan, som alldeles för få ställer sig, är dock om Hillersberg verkligen är det judehatande svin han framställts som. Jag känner honom inte närmare och jag kan inte skåda in i djupet av hans själ - men jag tror det inte. Det är bara att titta på hans verk. En gång var han korkad nog att sälja en teckning till Ahmed Rami (vilket han bett om ursäkt för). Och han har ritat många rätt grova teckningar med kroknästa judar. Den som följt hans produktion genom åren vet att han har ritat många rätt grova teckningar om alla sorters människor: palestinier, vita medelklassamerikaner, kvinnor, socialdemokratiska politiker, poliser, svarta slavarbetare, skåningar, män, kungligheter, tv-kändisar…

Mycket av det han gör är, av olika anledningar, omöjligt att publicera i till exempel Aftonbladet: det är roligt men alltför plumpt - eller också är det bara plumpt. Men ibland träffar han alldeles rätt i sin hämningslöshet och då är han en av de sanningssägare som det här välkammade landet så väl behöver. Hillersberg har sagt: - Jag hatar inte judar speciellt. Jag hatar alla människor. Det hatet gör honom ibland till en idiot, ibland till en briljant satiriker - men inte till en antisemit som ska löpa gatlopp i Sveriges största morgontidning, till en icke-människa som ska fråntas inkomster, heder och till och med en ärlig chans att försvara sig. Om kampanjmakarna vinner - hur det nu skulle kunna ske - så skadas inte bara Hillersbergs utan också andra konstnärers och kulturskapares möjligheter att diskutera vad som händer i Sverige. Det är en allvarligare fråga än de om en enskild konstnärs ekonomi eller en kampanjande morgontidnings rykte.