Medier hålls utanför krig

 DN 010929 WASHINGTON.

I "kriget mot terrorismen" censurerar USA:s myndigheter informationen till nyhetsmedierna. Alltför hårt, menar medierna. Flera tv-program och enskilda journalister har stoppats.

Amerikanska nyhetsmedier anser att myndigheterna, framför allt Pentagon, redan nu kontrollerar informationen om eventuella militära aktioner i "kriget mot terrorismen" alltför hårt och på ett sätt som på sikt kan skada tilltron till nyhetsrapporteringen, och därmed skada demokratin.

Samtidigt har officiella talesmän för Bushregeringen under de senaste dagarna öppet kritiserat minst en nyhetsorganisation för dess rapportering om talibanerna och en tv-underhållare för att ha uttalat sig näst intill opatriotiskt.

Detta kan ses som symtom på en ny kitslighet och känslighet från myndigheter å ena sidan och nyhets- och underhållningsbranschen å den andra efter terrordåden i New York och Washington för två veckor sedan.

En reporter med Pentagon som bevakningsområde tog häromdagen tjuren vid hornen och frågade försvarsministern Donald Rumsfeld om han eller någon annan inom departementet skulle kunna tänka sig att ljuga för journalisterna för att öka chanserna till framgång i ett eventuellt krig.

Rumsfeld svarade naturligtvis kategoriskt nej på frågan. Han är 69 år gammal sade han, och han hade aldrig ljugit för journalister och hade inte för avsikt att börja göra det nu. Men samtidigt erinrade han, skämtsamt, om Winston Churchills berömda ord om att sanningen stundom är så ömtålig att den måste vaktas av en livvakt av lögner.

- Men det finns dussintals sätt att undvika att försätta sig i en situation så att man måste ljuga. Vår politik är att vi inte kommer att säga ett ord som röjer våra källor och metoder eller äventyrar någons liv.

CNN:s Pentagonreporter Jamie McIntyre sade i en debatt att Pentagon nu, genom att undanhålla viss information, uppenbarligen försöker göra bedömningar som tidigare anförtroddes journalisterna och deras chefer.

Tidigare fick vissa nyhetsmedier mängder av information som de inte använde i sin rapportering helt enkelt för att det enligt deras egen bedömning till exempel skulle kunna äventyra amerikanska soldaters liv.

Under Vietnamkriget tilläts tusentals journalister följa med på ofta mycket farliga och känsliga uppdrag, men i ytterst få fall bröt någon mot förtroendet från försvarsmakten, och i inget fall drogs någon pressackreditering in, enligt Michael Getler, läsarnas ombudsman i Washington Post.

Men militära tjänstemän hävdar att USA nu står inför ett helt nytt slags krig med ett nytt slags fiende. Och denna kan lägga pussel även av till synes oskyldiga nyhetsrapporter och dra slutsatser som kan skada USA och amerikanska soldater.

- Usama bin Ladins bästa underrättelsetjänst är amerikanska nyhetsmedier, hävdade en pensionerad officer i debatten.

Krönikören Norman Solomon misstänkte att Pentagons ovilja att tillåta närgången bevakning av krigsoperationer kan bero på omtanke om den amerikanska allmänheten.

- Men om folket nu stöder militära operationer så bör de också beredas möjlighet att se att dessa operationer kan leda till död och förödelse.

I själva verket började dessa Pentagons restriktioner redan under kriget vid Persiska viken för snart elva år sedan, då journalisterna praktiskt taget inte hade möjligheter att bevaka krigsaktiviteterna på plats. I stället fick nyhetsmedierna nöja sig med orkestrerade presskonferenser där chefen för "Operation ökenstorm", Norman Schwarzkopf, och andra visade dramatiska videobilder på amerikanska så kallade smarta bombers träffsäkerhet.

Efter kriget protesterade de högsta cheferna på 15 amerikanska nyhetsorganisationer mot att journalister hölls på avstånd, men utan resultat. Nu fruktar man alltså att restriktionerna skärps ytterligare.

Leonard Downie, redaktionschef på Washington Post, fruktar att Pentagon inte kommer att ge journalister möjlighet att över huvud taget tala med amerikanska soldater i närheten av stridsområden.

Ett exempel på myndigheternas känslighet för vad som rapporteras, och hur, är utrikesdepartementets ilska över ett Voice of America-program med en sällsynt intervju - ett scoop, faktiskt - med ledaren för talibanerna i Afghanistan, Mohammed Omar. Detta väckte en sådan ilska på utrikesdepartementet att programmet stoppades - dock bara tillfälligt.

Det sändes i sin helhet i tisdags sedan VoA-journalister och andra påpekat att trovärdighet, inte propaganda, är ett nyhetsprograms verkliga styrka, som New York Times uttrycker saken på ledarplats.

Programmet innehöll förutom intervjun med Omar också en rapport om president George W Bushs tal till nationen och kongressen i förra veckan, kommentarer av en oberoende expert samt av en representant för talibanernas motståndare i Afghanistan, Nordalliansen.

Motiveringen till utrikesdepartementets ilska är att VoA finansieras av den federala regeringen. Därför bör talibanerna inte får göra sig hörda i dess program, sade UD-talesmannen Richard Boucher på sitt sedvanliga pressmöte i tisdags efter det att programmet trots allt sänts.

Bouchers kollega i Vita huset, Ari Fleischer, reagerade på ett liknande sätt på sitt pressmöte i onsdags. Föremålet för hans ilska var Bill Maher, som leder det satiriska tv-programmet "Politically incorrect" i ABC, som han inleder med en ofta mycket bitsk kommentar.

I en sådan kommentar i förra veckan sade Maher att det inte är särskilt korrekt att kalla de flygkapare som kraschade flygplanen i New York och Washington för "fega".

- Det är vi som varit fegisar som lobbat kryssningsrobotar från ett avstånd på 3.000 kilometer. Det är fegt. Men säga vad man vill, att stanna kvar i dessa flygplan när de slår ned i byggnaderna, inte är det fegt.

Kommentaren vållade så starka reaktioner att tolv lokala tv-stationer bestämde sig för att inte sända "Politically incorrect" tills vidare. De flesta har återtagit beslutet sedan Maher förtydligat sig och delvis bett om ursäkt. Men Ari Flescher betecknade Mahers uttalande som "fruktansvärt".

- Detta är en påminnelse till alla amerikaner om att de måste se upp med vad de säger, se upp med vad de gör, och detta är inte tidpunkten för kommentarer som denna, om ens någonsin.

Må vara, anser Mahers anhängare, men de anser också att Maher bara använt sig av den yttrande- och tankefrihet som är så grundläggande inom den amerikanska demokratin.