Medier på knä för överklassens arrogans
DNet. 970903
Mamma är död. Så löd en svart rubrik i en kvällstidning i
måndags.
Det handlade om en engelsk kvinna, 36 år, född i den brittiska
överklassen, tidigare ingift i det brittiska kungahuset och mor till
två unga söner. Hon hade omkommit i en bilolycka.
Olyckan skedde mitt i Paris i en tunnel där hastighetsgränsen är
50 kilometer i timmen. Den stora bilen fördes fram i 180 kilometer i
timmen (eventuellt 196 kilometer i timmen) av en be-rusad chaufför.
Bredvid den unga kvinnan satt en playboy som också dödades. Den unga
kvinnan hade dessförinnan tillbringat dagar och veckor ombord på en
lustyacht med sin play-boy.
Omedelbart fylldes kommersiella medier av svarta rubriker,
jättefoton, snyftartiklar och nog-samma redovisningar av den unga
kvinnans hela liv. Nästan omedelbart utbröt också i dessa medier en
debatt om hur olyckan kunde inträffa. Snabbt var journalister framme
med "analy-ser". Den bil som den unga kvinnan åkte i "förföljdes"
nämligen av så kallade paparazzi, det vill säga frilansande
skandalfotografer på motorcyklar. Som ville ta bilder på paret.
Plötsligt fick vi så en bild av denna kvinna som blev alldeles
annorlunda. Från att tidigare ha varit en av världens mest
fotograferade kändisar med lockande ingredienser såsom skönhet,
prinsesstitel, pengar och lagom socialt engagemang blev hon som död
upphöjd till nästan hel-gonstatus. Hon jämfördes med den mördade
president Kennedy.
Det är inget konstigt i att kommersiella medier stort slår upp
denna olycka med "analyser" av både kvinnan och olyckan.
Eftersom smarta journalister och mediechefer världen över vet att
folk, det vill säga vi alla, gärna läser och hör absolut allt om
denna kvinna och denna olycka.
Men hur agerade då den licensfinansierade Sveriges Television? Jo,
samtliga nyhetsprogram ägnade i flera dagar huvuddelen av sin tid åt
olyckan. Samma snyfthistorier där som i kom-mersiella medier. Samma
"analyser" av vad som hänt och samma upphöjande av denna
över-klasskvinna till oanade skyar. Massakrerna i Algeriet, till
exempel, fick mest notisplats. Att inte nämna allt annat vi dessa dagar
inte fick se i SVT:s nyhetsprogram. I måndags sände ock-så SVT ett
extrainsatt brittiskt minnesprogram om kvinnan.
Till och med Erik Arnér ägnade i söndags halva sitt "8 dagar"
åt en diskussion om de förfärli-ga skandalfotograferna och han gav
tillfälle åt en damtidningsreporter, en chefredaktör för en
kvällstidning och en talesman för fotograferna att förfasa sig över
de hemska paparazzi som jagat livet ur kvinnan. Samtliga tog på sig
helgonglorian såsom oförvitliga i sin yrkesutöv-ning.
Alltmedan ingen enda ifrågasatt den unga kvinnans beteende. Hon som
satte sig i en bil vars chaufför var berusad. Hon som åkte mitt i en
av världens största städer i en hastighet som ing-en annan människa
skulle ha vågat. Hon som riskerade livet framför att låta några
skandalfo-tografer ta bilder på henne och hennes sällskap. Hon som
alltid tidigare använt medierna till att få ut sina "budskap",
bland annat om sitt intimaste kärleksliv.
Inför denna den rika överklassens arrogans föll även SVT på knä.
Gunnel Törnander är medieskribent och skriver om TV i DN var
fjärde