Medier på knä för överklassens arrogans

DNet. 970903

Mamma är död. Så löd en svart rubrik i en kvällstidning i måndags.

Det handlade om en engelsk kvinna, 36 år, född i den brittiska överklassen, tidigare ingift i det brittiska kungahuset och mor till två unga söner. Hon hade omkommit i en bilolycka.

Olyckan skedde mitt i Paris i en tunnel där hastighetsgränsen är 50 kilometer i timmen. Den stora bilen fördes fram i 180 kilometer i timmen (eventuellt 196 kilometer i timmen) av en be-rusad chaufför. Bredvid den unga kvinnan satt en playboy som också dödades. Den unga kvinnan hade dessförinnan tillbringat dagar och veckor ombord på en lustyacht med sin play-boy.

Omedelbart fylldes kommersiella medier av svarta rubriker, jättefoton, snyftartiklar och nog-samma redovisningar av den unga kvinnans hela liv. Nästan omedelbart utbröt också i dessa medier en debatt om hur olyckan kunde inträffa. Snabbt var journalister framme med "analy-ser". Den bil som den unga kvinnan åkte i "förföljdes" nämligen av så kallade paparazzi, det vill säga frilansande skandalfotografer på motorcyklar. Som ville ta bilder på paret.

Plötsligt fick vi så en bild av denna kvinna som blev alldeles annorlunda. Från att tidigare ha varit en av världens mest fotograferade kändisar med lockande ingredienser såsom skönhet, prinsesstitel, pengar och lagom socialt engagemang blev hon som död upphöjd till nästan hel-gonstatus. Hon jämfördes med den mördade president Kennedy.

Det är inget konstigt i att kommersiella medier stort slår upp denna olycka med "analyser" av både kvinnan och olyckan. Eftersom smarta journalister och mediechefer världen över vet att folk, det vill säga vi alla, gärna läser och hör absolut allt om denna kvinna och denna olycka.

Men hur agerade då den licensfinansierade Sveriges Television? Jo, samtliga nyhetsprogram ägnade i flera dagar huvuddelen av sin tid åt olyckan. Samma snyfthistorier där som i kom-mersiella medier. Samma "analyser" av vad som hänt och samma upphöjande av denna över-klasskvinna till oanade skyar. Massakrerna i Algeriet, till exempel, fick mest notisplats. Att inte nämna allt annat vi dessa dagar inte fick se i SVT:s nyhetsprogram. I måndags sände ock-så SVT ett extrainsatt brittiskt minnesprogram om kvinnan.

Till och med Erik Arnér ägnade i söndags halva sitt "8 dagar" åt en diskussion om de förfärli-ga skandalfotograferna och han gav tillfälle åt en damtidningsreporter, en chefredaktör för en kvällstidning och en talesman för fotograferna att förfasa sig över de hemska paparazzi som jagat livet ur kvinnan. Samtliga tog på sig helgonglorian såsom oförvitliga i sin yrkesutöv-ning.

Alltmedan ingen enda ifrågasatt den unga kvinnans beteende. Hon som satte sig i en bil vars chaufför var berusad. Hon som åkte mitt i en av världens största städer i en hastighet som ing-en annan människa skulle ha vågat. Hon som riskerade livet framför att låta några skandalfo-tografer ta bilder på henne och hennes sällskap. Hon som alltid tidigare använt medierna till att få ut sina "budskap", bland annat om sitt intimaste kärleksliv.

Inför denna den rika överklassens arrogans föll även SVT på knä.

Gunnel Törnander är medieskribent och skriver om TV i DN var fjärde