Marknaden - det är jag!
 

Bidragstagaren som hyllar marknaden

Onsdag 11 september 1996 AF

Kulturminister Marita Ulvskog har utpekat läkemedelsdirektören Håkan Mogren som varande i biblisk mening måttlös. Anklagelsen har inte tagits väl upp. Till försvar för Mogrens lön, optioner och fallskärm, har styrelsebrodern Bo Berggren ryckt ut, understödd av Mats Svegfors, chefredaktör för sfärens huvudorgan. Svegfors replikerar att cheferna tar ut de löner de kan på marknaden.

När Bosse ger Håkan 10 miljoner och Håkan sedan åt Bosse ger 6 - visst kan man i likhet med Svenska Dagbladets redaktör i detta se en vacker, närmast spontan anpassningsrörelse och kalla det för "marknaden". Storpappa Wallenberg kan sedan i likhet med Solkungen utbrista över allihopa, redaktörer som direktörer: - Marknaden - det är jag!

Men när Svegfors som argument mot kulturministern anför att Mogren är en viktig ledare och att det är just därför han skall ta vad marknaden bjuder, har han missuppfattat Ulvskog. Det var just detta som var Ulvskogs poäng. Att Mogren är en ledare, att ledare är föredömen och därför bör uppträda som sådana.

Man kan säga att Ulvskog talar i en strängt religiös tradition. Den borde inte vara främmande för Berggren, som brukar ta fram tron när det kniper. Katolikerna, som tydligare än vi lutheraner betonar att moral är någonting som vi lär oss, säger det väl i Oremus: Ge mig måttlighet, så att jag behärskar mina begär och bevarar min frihet. För den som önskar en mer värdslig utgångspunkt, behöver vi inte gå långt. Marita Ulvskog uttrycker det bästa i den Wallenbergska familjetraditionen. Marcus Wallenberg brukade inpränta i sina ivriga direktörer: - Don't be hogs. Ungefär - "grisa inte ner er". Alla vet att på den högsta nivån går det att ta för sig - om man vill. Det gäller således att ha styrkan att avstå. Att hålla igen. Det är denna inre styrka som fattas. I botten på Svegfors moral ligger att hänvisa till något utanför sig själv - peka mot något annat och helst något opersonligt. Svegfors pekar mot marknaden, därtill en låtsasmarknad. För tjugo år sedan pekade man på "samhället". Allt var samhällets fel. Nu gäller andra gudar, men det är samma moraliska grundtema. Skall jag ta ansvar för min bonus? Jag tar bara vad marknaden bjuder. Lustigt nog har Svenska Dagbladets ledarsida i ett annat sammanhang mycket bestämt fällt ut en moralisk vägvisare i rakt motsatt riktning. Nu gäller det inte direktörslöner, utan avregleringen av alkoholbranschen, sedan Bratts dagar ett av tidningens hjärtebarn. I denna fråga är ledarskribenterna befriande raka. Fri och billig sprit efterlyses. Utan krusiduller slås fast att detta kan leda till ökat alkoholmissbruk, men det är i så fall den drickandes ensak. Här hänvisas varken till Gud, marknad eller samhälle. Den som står på näsan i missbruk får skylla sig själv. Var och en har "en skyldighet till ansvar". För alkoholisten gäller, med tidningens obetalbara ordvits, att "detta ansvar är absolut". Här är det inte åt börsdirektörer i innersta kretsen som moralen skrivs ut, utan åt utslagna och underprivilegierade, alkoholskadade och deras familjer. Då vankas en hårdare regim. När Svegfors skall slå fast ledarskapets avgörande betydelse för ett företag, och därför det riktiga i marknadens rikliga belöning, nämner han, öppenhjärtigt och generöst - sig själv. Ett måhända aningen förhastat exempel. Den stora högertidningen är nämligen en av landets riktigt stora bidragstagare. En klient, för att använda en tidigare chefredaktörs träffande uttryck. Och det är inte småsmulor Svegfors proppar i sig. I år krävs det dryga 54 miljoner i statligt stöd för att hålla nyliberalismen på rätt köl.

Som moderaterna brukar säga: Bidrag är beroendeframkallande, påminner i det avseendet om drogmissbruk. I likhet med andra som fastnat i träsket, vägrar Svegfors att inse sitt beroende. Tycker inte om att prata om det. Kan sluta när som helst. Om han bara vill.

Svenska Dagbladet är en tidning med traditioner. Den skapades ursprungligen för att ge fria pennor ett forum. I dag är dess ledarsida en lovsång till den fria marknaden. Utfall mot bidragsraseri och höga skatter blandas med försvar av ledarskapets förmåner och ett ansvar som är absolut. Allt hålls under armarna av givmilda skattebetalare. Dagens borgerlighet har inte bara moral. Den har dubbel moral.