Förväxla inte kritiska åsikter med rasism
AF 001013
Lagen om hets mot folkgrupp är ganska diffus och tolkas i dag
väldigt godtyckligt.
Nu utreds en utvidgning av lagen vilket kan leda till att det
kritiska tänkandet hämmas och att folk anklagas för rasism eller blir
av med jobbet så fort de yttrar något negativt om invandringspolitiken
hävdar John Järvenpää.
EN KOMMITTÉ utreder för närvarande en utvidgning av lagen om hets
mot folkgrupp så att det blir möjligt att åtala också omdömen som
fälls inom den privata sfären. Mot bakgrund av senare års mord och
våldsdåd begångna av rasister och nazister är det förståeligt att
nya vägar söks för att bekämpa utbredningen av en förkastlig
ideologi. Det gäller dock att skilja åsikter från handlingar, att
inte låta affekt styra på bekostnad av logisk analys och saklig
precision, att hålla isär vederhäftig kritik i invandringsfrågan
från rasism och främlingsfientlighet samt att nyttja begrepp och
termer på ett adekvat sätt.
SVANTE NYCANDER har i boken Politisk korrekthet på svenska (1998)
visat hur diffust, oklart och godtyckligt den nu gällande hetslagen
tillämpas av rättsväsendet. Och undersökningar har gett vid handen
(Lange/Westin 1993) att 70 procent av svenskarna instämmer i
påståendet "Numera kan man inte säga ett kritiskt ord om
flyktingpolitiken utan att bli kallad rasist". Forskarna tillade
att felet som gjorts är att jämställa kritik av invandringspolitiken
med rasism.
Det etablerade missbruket av hets/rasismbegreppet talar således för
att den aviserade lagändringen inte kommer att kunna säkerställa den
frånvaro av godtycklighet som kännetecknar en demokratisk rättsstat.
I maj beslöt akademikerförbundet SSR om en stadgeändring för att
kunna utesluta medlemmar vilka uttrycker odemokratiska eller rasistiska
åsikter. SSR hyser medlemmar som bedriver forskning. Premissen för att
kunna bedriva samhällsnyttig sådan utgörs av det kritiska tänkandet.
Liksom många andra forskare har statsvetarprofessor Bo Rothstein
flertalet gånger belyst senare års inskränkning av forskningens
frihet. I Göteborgs-Posten (000112) jämför han Sverige med forna
Östtyskland: "För den som vill och vågar se, är parallellerna
till dagens svenska universitetspolitik uppenbara. Kraven på politisk
korrekthet och att vara makten till lags är stora. Forskningens
autonomi och den produktiva intellektuella lekfullhet som krävs för
att våga och kunna se något nytt har ersatts av krav på ordning i
leden."
SSR:s BESLUT , baserat på oprecisa "definitioner" av
rasism och antidemokrati, kommer sannolikt att kväsa det kritiska
tänkandet ytterligare. I facktidningen SSR (nr 8/00) erkänner
förbundsordföranden förvecklingarna, att det utan klara riktlinjer
blir svårt att avgöra en medlems eventuellt oacceptabla åsikter.
Försvarshögskolan skall under 2001 leda ett projekt med syfte att
informera och utbilda medborgare för att bli kvitt "främlingsfientliga
åsikter". En nationell handlingsplan för "attitydförändring"
skall utformas. Utöver försvarsmakten är militära underrättelse-
och säkerhetstjänsten, Säpo, LO, SAF och delar av svenska
näringslivet involverade.
Enligt GP (000817) skall företagen "hjälpa de anställda för
att ändra sina åsikter". För de som inte låter sig påverkas
väntar avskiljning från yrken, vilket redan skett. En företrädare
för Försvarshögskolan kommenterade initiativet: "Vi måste en
gång för alla rensa ut dem ur vårt demokratiska samhällssystem.
Dessa personer motverkar samhällets utveckling i en sund riktning."
TERMEN "rensa ut" hör inte en demokratisk vokabulär till.
Däremot har den tillämpats flitigt i totalitära stater och i
diktaturer – av despoter.
Ovanstående, som blott är axplock bland legio exempel, visar hur
det i Sverige har skapats ett tillstånd där folk inte vet vad som
avses med rasism; oklarheten, begreppsförvirringen, i sig innebär att
folk inte vågar yttra sig, dialogen hämmas; vilket ytterligare
förstärks av olika former av repressalier såsom uteslutningar och
social utstötning.
I FÖRLÄNGNINGEN kan detta komma att innebära att minsta kritik av
invandringspolitiken och mångkulturalismen betraktas som skäl för
uteslutning eller rentav brottsligt (hets). Häremot står John Stuart
Mills pläderande för i princip total tanke- och yttrandefrihet vilken
skulle garantera att statsmakterna inte fick monopol på "sanningen".
Att försvara yttrandefriheten såväl för sakliga, icke-rasistiska,
kritiker av invandringspolitiken som för renodlade rasister (och andra
såsom drogliberaler, fundamentalister, sexuellt avvikande med flera)
– är inte detsamma som att ackompanjera åsikterna. Det är i
stället att värna om demokratin och grundlagen. Även om det tar emot
måste ett öppet och pluralistiskt samhälle, såsom Voltaire
förespråkade, tillåta även förhatliga åsikter. Åsiktsförtryck
och eftersträvande av åsiktslikriktning utmynnar i att människors
kritiska tänkande hämmas enär många medborgare då simmar ut i en
ankdamm av mer eller mindre oreflekterande likasinnade.
En "föreläsning" vid Umeå universitet häromåret visade
att de närvarande universitetsstudenterna inte förmådde att
argumentera mot bland annat förnekande av Förintelsen. Kan man inte
argumentera mot uppenbara lögner och vidrigheter, hur skall man då
kunna försvara ett humanistiskt och demokratiskt samhälle?
EN AV VÄRLDENS ledande demokratiforskare, Roald Dahl, visar i
Demokratin och dess antagonister (1999) att dryftande av åsikter även
med demokratins fiender är nyttigt. Det tvingar demokratins anhängare
att rannsaka och förstärka sina argument, göra dem mer bärkraftiga.
Det borgar för att dumheten besegras, att fördomar inte frodas. På
detta sätt stärks demokratin.
Den avveckling av åsikts- och yttrandefriheten som sedan några år
pågått i Sverige är således ett närmande till totalitarismen, ett
understödjande av fanatism, dogmatism och fördomar. Riksdagens uppgift
är att motverka denna riktning, inte att stödja den genom ny
lagstiftning.
John Järvenpää
fil kand, sociologistuderande