Han slog ihjäl ett barn – och slapp fängelse

 AF 010401

 I mitten Nahum Korman, israelisk bosättare, misstänkt för mordet på en palestinsk pojke. Korman lyckönskas av andra israeler då han anländer till rätten i Jerusalem.

   Det Israel som utger sig för att vara en demokratisk stat uppför sig alltmer som en rasistisk ockupationsmakt. Om en israel mördat en palestinier kan straffet bli några månader i fängelse. Är däremot mördaren palestinsk straffas ofta hela familjen, skriver statsvetaren Mats KG Johansson, som specialiserat sig på mellanöstern. Omvärlden måste öppna ögonen för orättvisorna som sker, menar han.

Den 15 januari mördades 30-årige israelen Ronni Tsalah, hemmahörande vid den judiska Gush Katif-bosättningen i det ockuperade Gaza, av palestinska gärningsmän. Det israeliska svaret lät inte vänta på sig, varken i retoriska eller konkreta termer: Benny Kashriel, ordföranden för The Council of Jewish Communities in Judea, Samaria and Gaza, kallade de palestinska mördarna ”djur som måste utrotas”. Andra bosättare från Gush Katif hängav sig åt mordbränder och förstörelse av palestinska lantbruksegendomar. Det officiella svaret innebar tyvärr inte att staten Israel i någon avgörande utsträckning skilde sig från den hämndlystna mobben.

De sedvanliga kollektiva straffåtgärderna genomfördes. Området stängdes, palestinska fordon hindrades från att färdas på vägarna, palestinska arbetare förbjöds tillträde till Israel och flygplatsen i Gaza stängdes för trafik.

    Lika folkrättsligt tveksamt är det officiella Israels åtgärder efter den senaste tidens dödsskjutningar av palestinier. Av de mer än 300 tillfällen då palestinier har skjutits ihjäl av israelisk militär sedan intifadan började, har fyra fall medfört undersökningar av militärpolisen.

  Ett graverande fall av israeliskt övervåld inträffade den 3 februari då 14-årige Ibrahim Amur sköts av en israelisk krypskytt nära Kfar Darom. Enligt israeliska soldater som bevittnade dådet gjorde Amur ingenting som borde orsakat en sådan åtgärd. Pojken blev helt enkelt mördad. Straffet för gärningsmannen blev 49 dagars fängelse, utdömt av en militärdomstol.

 Ett annat exempel är fallet Hilmi Shawash, en 11-årig palestinsk pojke som den 27 oktober 1996 misshandlades till döds av israelen Nahum Korman. Efter en incident då palestinska ungdomar hade kastat sten mot israeliska fordon på en väg utanför byn Husan gav sig Korman, säkerhetsansvarig vid bosättningen Betar Illit, av till byn beväpnad med en pistol. Efter pojkens död hävdade Korman till sitt försvar att pojken kom springande mot honom och plötsligt föll ihop och dog. Korman frikändes i en lägre instans, trots att rättsläkarrapporten gav stöd åt vittnesuppgifter som hävdade att Korman sparkat pojken mot nacken och slagit honom med sin pistol. Israels Högsta domstol upphävde domen och dömde Korman för dråp. Beslutet om strafftiden hänfördes till den lägre instansen. På uppmaning av domaren Ruth Orr kom åklagaren och försvarsadvokaten överens om att nå en uppgörelse.

Korman, som alltså hade misshandlat en elvaårig palestinsk pojke till döds och befunnits skyldig till dråp, straffades med sex månaders samhällstjänst. 

49 dagars fängelse respektive sex månaders samhällstjänst för mord på barn. Kan det sägas tydligare hur den israeliska staten värderar palestinska liv?

    Diskussioner om israelisk rasism riktad mot palestinierna brukar generellt betraktas som tabu av det enligt min uppfattning ohållbara skälet att det judiska folket själva föll offer för av en av historiens värsta rasistiska förföljelser under 1940-talet.

  Absurda och intellektuellt ohållbara uppfattningar som att en öppen diskussion om den israeliska statens brott mot palestinierna skulle utgöra en förnekelse av de brott som drabbade judarna under andra världskriget är tyvärr inte ovanliga.

  Det är bara att konstatera att den israeliska staten är uppenbart rasistisk. Det finns inga andra ord att ta till. Inga historiska händelser förändrar det.

 

Det förefaller uppenbart att om en palestinsk man hade misshandlat en elva-

årig israelisk pojke till döds så hade straffet blivit strängare än sex månaders samhällstjänst. Sannolikt hade den israeliska vedergällningen inte föregåtts av någon rättslig prövning.

Dessutom hade den utöver gärningsmannen drabbat även hans oskyldiga släktingar och personer bosatta på samma ort bara för att dessa tillhörde samma nationalitet som gärningsmannen. Detta hände i veckan när israeliska soldater sköt ihjäl en 11-årig palestinsk pojke dagen efter det att en israelisk baby dödats av kulor från palestinska krypskyttar i Hebron.

På de ockuperade områdena kan människor med andra ord straffas – få sina hus förstörda, sina odlingar brända eller bli inlåsta i sinabyar av den israeliska armén, i värsta fall mördas – för att de är palestinier.

  I skrivande stund håller den israeliska armén 200 000 palestinier fånga i Ramallah, en stad som förvandlats till ett enda stort fångläger. Enligt uppgifter från israeliska människorättsorganisationer finns det inte längre någon spädbarnsmat att tillgå. Måndagen 12 mars dog en kvinna från byn Harbata eftersom hon inte kunde nå sjukhuset. Den här typen av kollektiva bestraffningar hör naturligtvis inte hemma i ett samhälle som kallar sig demokratiskt. Naturligtvis bidrar sådana bestraffningar inte heller till att främja freden. De kan möjligen föra det goda med sig att världens ögon öppnas för vad det demokratiska Israel alltför ofta uppträder som: en rasistisk ockupationsmakt.

 

Mats KG Johansson

författare, fil mag i statsvetenskap, speciellt Mellanöstern