Vad är en politisk ideologi?  Begreppet ideologi 

Ordet ideologi kommer av grekiskan och betyder läran, eller vetenskapen, om (de politiska) ideerna. Första gången ordet dök upp var 1798, i den franske filosofen Destutt de Tracy´s skrifter. Det han menade med ideologi, var ett sammanhängande system av helt säkra kunskaper. De Tracy och hans anhängare kallades också under franska revolutionen för "ideologerna". Inom tysk filosofi blev begreppet synnerligen viktigt under 1800-talet, inte minst hos Karl Marx och andra marxistiska tänkare.

En politisk ideologi är en samling principer för hur politik skall bedrivas i förhållande till den existerande verkligheten, eller, rättare, i förhållande till hur ideologin uppfattar och beskriver verkligheten. Dessutom innehåller den utsagor om hur verkligheten borde vara beskaffad. 

Ideologins innehåll 

En ideologi kan sägas innehålla tre delar:

Analys. Varje ideologi innehåller en analys, en noggrann genomgång, av hur samhället är beskaffat och organiserat. Analysen besvarar frågor om hur samhället är organiserat och varför det är organiserat på detta sätt. 

Utopi. Varje ideologi innehåller en, mer eller mindre noggrann, beskrivning av det samhälle som ideologin uppfattar som det perfekta samhället, utopin. 

Strategi. Varje ideologi innehåller en beskrivning av, plan för eller politiskt program för hur man tänker sig att nå från det nuvarande samhällstillståndet till drömsamhället, utopin.

En ideologi uttalar sig alltså om varje aspekt av samhällets organisation samt om hur politiken bör bedrivas. Ett politiskt program som är inriktat på endast en aspekt av samhällets organisation kan alltså inte kallas en politisk ideologi. Ideologins värderingar betraktas av anhängarna som självklara, naturliga eller i överensstämmelse med sunda förnuftet. 

De politiska ideologierna under 1800- och 1900-talen 

Vid 1900-talets början fanns tre dominerande politiska ideologier: liberalismen, konservatismen och socialismen. Alla tre har sitt ursprung i den franska revolutionen. 

Liberalismen, frihetens ideologi, hämtar sina idéer från den franska revolutionen. Individens rätt till liv, frihet och egendom var och är det som betonas. 

Konservatismen, bevarandets ideologi, har sitt ursprung i motståndet mot revolutionen. De konservativa ville bevara det värdefulla i det gamla samhället - kungamakten, familjen, kyrkan, de moraliska värderingarna, de naturliga skillnaderna mellan människor etc. Konservatismen var inte främst emot förändringar, utan snarare emot revolutionen som metod för förändring. 

Socialismen, jämlikhetens ideologi, har sina rötter bland de radikala revolutionärerna. Man strävade efter ekonomisk, politisk och social jämlikhet. Metoden var att utplåna klassskillnaderna genom att föra över produktionsmedlen, de ekonomiska resurserna, till gemensam ägo.

Konservatismen         Conservare = Bevara

Inledning. Vi brukar säga om människor som inte tycker om förändringar att de är konservativa. Som politisk ideologi dyker konservatismen upp under franska revolutionens tid. Första gången ordet användes var 1818 i tidningsnamnet "Le conservativ". Ordet kommer av latinets "conservare" som betyder bevara (jfr t ex konserv- burk) 

Den ledande konservative ideologen vid slutet av 1700- talet var Edmund Burke (1729 - 1797). Han kallas ibland "konservatismens fader". Han skrev en berömd bok, Reflections on the revolution in France (Tankar om franska revolutionen). I den kritiserade han de förändringar som revolutionen förde med sig i Frankrike. Helt emot allmän rösträtt. Makten skulle innehas av de klokaste och mest dugliga människorna.

Äldre konservatism

De konservativa var motståndare till franska revolutionen och dess idéer om att samhällssystemet var föråldrat och behövde reformeras. Det var farligt med snabba förändringar. Den gamla regimen hade visat sin duglighet genom att fungera så bra, så länge. De konservativa tyckte inte heller om revolutionärernas tal om individens frihet. Det är farligt med yttrandefrihet och liknande eftersom personlig frihet hotar samhällets fortbestånd. Istället ville de att allting skulle vara "som det alltid varit". Det som måste förändras skulle ändras sakta och försiktigt. Allt nytt måste bygga på erfarenhet och traditioner. Förändringar skulle man egentligen bara göra för att bevara. 

Samhällsinstitutioner som t ex riksdag, regering, lagstiftning och domstolsväsende måste få växa fram sakta och naturligt och inte genom omstörtning som i Frankrike.

De konservativa jämförde samhället med en levande kropp, en organism, där varje del måste finnas och ha sin bestämda uppgift. Det gamla feodala ståndssamhället var därmed en förutsättning för att samhället skulle kunna leva vidare. 

Individerna skulle alltså främst tjäna nationen och samhället och inte sträva efter personlig frihet.

Senare konservatism

Under 1800-talet utvecklades socialkonservatismen. De socialkonservativa intresserade sig mycket för de svaga i samhället, dels för att de reagerade mot den tidiga liberalismens grymma framfart, dels p g a att man ville undvika att massorna blev revolutionära. Inom Socialkonservatismen ville man att de rika skulle ta sitt ansvar och genom välgörenhet ge hjälp åt de sjuka, svaga och andra behövande. Även vissa insatser från samhällets sida. Kända socialkonservativa var den engelske premiärministern Benjamin Disraeli och den tyske rikskanslern Otto von Bismarck. Ännu idag håller konservativa människor religionen, familjen, monarkin, staten, lagarna och moralen högt. Detta kallas värdekonservatism.

Den moderna konservatismen

I samband med liberalismens genombrott vid 1900-talets början tvingades den konservativa ideologin till vissa förändringar. Fortfarande höll man dock fast vid organismtanken och värdekonservatismen.

·        Det demokratiska systemet accepterades.

·        Samhället måste utvecklas och förändras men reformerna måste bygga på gamla erfarenheter.

·        Många liberala idéer kom att upptas som en del av den konservativa ideologin t ex frihet för individen, självbestämmanderätt och eget ansvarstagande, liksom rätt till enskilt ägande och fri konkurrens i näringslivet.

·        Samhällets skyldighet att hjälpa de svagaste betonades.

Liberalismen 

Inledning. Ordet liberalism kommer av latinets "liber" som betyder fri. Liberalismen växte fram under 1700-talets slut och 1800-talets början. Det var industriella revolutionens, upplysningens och franska revolutionens idéer som utgjorde grund för liberalismen.

Äldre liberalism

Liberalismens ledande tänkare under denna tid var Adam Smith (1721 - 1790), vars bok " An Inquiery into the Nature and Causes of the Wealth of Nations" (Nationernas välstånd) fick mycket stor uppmärksamhet. Smith var ekonomisk liberal och hävdade bl a att frihandel, dvs att alla tullar måste bort, skulle medföra välstånd för hela världen.

Ekonomiskt krävde liberalerna, förutom frihandel, även näringsfrihet dvs att vem som helst skulle få bedriva handel med och tillverka varor. 

Politiskt krävde liberalerna ett konstitutionellt styrelseskick, dvs att landets styrelse noggrant skulle regleras i grundlagar. Det var parlamentet som skulle stifta lagar. De krävde också likhet inför lagen och demokrati, men inte allmän rösträtt. Stånds- och privilegiesamhället där adeln dominerade måste bort. Individens frihet både ekonomiskt och politiskt betonades. 

Den tidiga liberalismen var främst ekonomiskt inriktad. Den kallas även Manchesterliberalismen. De tidiga liberalerna ansåg att staten inte skulle få lägga sig i någonting som kunde minska individens frihet, fr a det som rörde närings- livets frihet. Staten skulle i princip bara skydda rätten till privategendom och individens frihet. Det betydde att staten skulle stå för polis, försvar, utrikespolitik och penningväsendet. Allt annat skulle medborgarna själva sköta eller köpa privat. En sådan stat brukar ibland kallas "Nattväktarstat"

Modern liberalism

Den moderna liberalismen, socialliberalismen, växte fram under 1800-talet. Dess främste företrädare var John Stuart Mill (1806 - 1873). Han insåg att manchesterliberalismen skulle innebära att de svaga i samhället skulle komma att drabbas hårt. (Läs mer om Mill här, på Johan Ernestams sidor).

Socialliberalismen krävde: 

·        Staten skulle ingripa för att skydda de svaga i samhället genom sociallagstiftning (sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, pensioner, arbetarskydd etc).

·        Inget ingripande i den privata företagsamheten såvida den inte leder till orättvisor eller skador för enskilda eller samhället.

·        Religions-, yttrande- och tryckfrihet samt hänsyn för individens behov och rättigheter

·        Parlamentarism samt allmän och lika rösträtt, dvs demokrati.

·        Fredens främjande genom internationellt samarbete (dagens liberaler är t ex mycket positiva till Förenta Nationernas arbete och till EU-samarbetet).

Socialismen 

Tre riktningar. Redan år 1872 blev sprickan inom den socialistiska arbetarrörelsen tydlig när anarkisterna och marxisterna gick skilda vägar. Några år in på 1900-talet delades den del av den socialistiska rörelsen som var efterföljare till Marx i två delar: kommunismen med den ryske socialistledaren, V I Lenin, i ledningen samt reformismen eller socialdemokratin

MARXISMEN-LENINISMEN (Kommunismen)

Huvudtankar

·        Arbetarklassen måste ledas av de mest medvetna arbetarna (d v s partiet).

·        Arbetarna måste erövra makten genom revolution.

·        Efter revolutionen införs proletariatets diktatur då alla rev. fiender skoningslöst slås ned.

·        Proletariatets diktatur följs av det socialistiska samhället där delar av det kapitalistiska, borgerliga systemet finns kvar, t ex inkomstskillnader etc.

·        Slutligen dör staten bort och det kommunistiska samhället växer fram. Detta förutsätter att hela världen blivit socialistisk." Från var och en efter hans förmåga till var och en efter hans behov", blir mottot.

REFORMISMEN (Socialdemokratin) 

Huvudtankar

·        Samhället måste förändras genom parlamentariska reformer inte genom revolution.

·        Staten kommer att leva kvar för att garantera frihet och rättvisa åt alla.

·        Samhället skall styras demokratiskt.

·        Ekonomin skall vara blandekonomisk, d v s det skall finnas såväl privata, kooperativa som offentligt ägda företag.

·        De värsta inkomstskillnaderna utjämnas genom progressiva skatter och socialpolitiska åtgärder t ex olika former av bidrag.

Målet för reformismen kan sammanfattas: "politisk, social och ekonomisk demokrati"

ANARKISMEN OCH SYNDIKALISMEN 

Redan 1864, i London, bildades "Internationella Arbetare Associationen" (IAA). Alla Europas ledande socialister samlades i denna organisation. De ledande inom organisationen kallade sig anarkister och deras ledare hette Michail Bakunin. Anarkisterna och marxisterna kom inte överens och 1872 lyckades Marx få Bakunin och anarkisterna uteslutna ur organistionen. Anarkisterna fick dåligt rykte då en del av dem ansåg att den enda vägen till socialism gick genom mord på "de värsta förtryckarna".

Syndikalismen är en socialistisk fackföreningsrörelse som anser att socialismen skall genomföras av de fackliga organisationerna. 

Omkring 1900 slog sig en del av anarkisterna och syndikalisterna ihop och anarkosyndikalismen föddes. En del är revolutionära medan en del är reformister. De svenska syndikalisterna i Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) är reformister. 

Huvudtankar

·        Staten skall avskaffas helt, eftersom staten alltid och endast har till uppgift att förtrycka folket oavsett om den styrs av kapitalister, socialdemokrater eller kommunister.

·        Allt tvång skall avskaffas, därför kommer polis, domstolar och fängelser så småningom att försvinna. Kriminaliteten beror på det nuvarande samhällets brister, såvida den inte beror på sjukdom.

·        Samhället skall bestå av små självstyrande enheter t ex kommuner, företag, fackföreningar, bostadskvarter osv, vilka frivilligt kan sluta sig samman och komma överens om samordning.

·        Företagen skall ägas av de som arbetar i dem.

1700 -talets upplysningsidéer satte sina spår även i 1800 -talets värderingar

·        Människan föds fri

·        Kritik mot kyrkan

·        Kritik mot adel, präster och den enväldiga kungamakten 

I spåren efter Industrirevolutionen hade en ny klass växt fram. Det var industriägare, advokater, läkare, lärare mm. Dessa bildade en medelklass. I medelklassen blev missnöjet allt större. Trots att många var välutbildade och framgångsrika saknade dessa helt politiskt inflytande, som adeln och kyrkan hade 1789 startade något nytt i Europa i och med Franska revolutionen. Detta var medelklassens revolution. Fransmännen visade övriga Europa att det var möjligt att sätta sig upp mot de gamla makthavarna 

Tre politiska åskådningar växer fram: Liberalism Konservatism Socialism

Liberalismen              Liber = Fri

Misstänksamhet mot en stark statlig makt, då denna hotar individens frihet. Ju mindre staten lade sig i desto lättare skulle det vara att nå "största möjliga lycka för största antal". Staten måste garantera vissa friheter: Tanke, Yttrande och Tryckfriheten, i dessa frågor var liberalerna anhängare av en omfattande lagstiftning 

Johns Stuart Mill lade grunden för den politiska liberalismen, inspiration från Franska revolutionen är tydlig.

·        Lagar måste skydda vissa fri och rättigheter

·        Öppen debatt och fri konkurrens om åsikterna

·        Vände sig starkt mot det kungliga enväldet

·        Hela makten skulle ligga hos folket

·        Ansåg att flertalet arbetare var för obildade för att få rösträtt

·        Liberalismen blev den bildade medelklassens ideologi

Fortfarande en bra bit in på 1800 talet fanns skråväsendet kvar, liberalerna ville ha fri konkurrens även inom handel och hantverk. Liberalisterna ville inte ha några tullar, de ansåg att om det var fri och livlig handel över gränserna skulle detta motverka konflikter. 

Den mest kände av den ekonomiska liberalismens idégivare är Adam Smith. Skrev boken "Nationernas välstånd". Ville ha en ren marknadsekonomi där staten inte skulle ha någon inblandning över huvud taget. Staten skulle endast kontrollera att det verkligen var konkurrens mellan företagen och att inga karteller bildades. Adams åsikter får än idag stort stöd i många länder. 

Socialliberalerna förändrade liberalismen. Fri konkurrens utan lagar innebär:

·        Barnarbete

·        Svältlöner

·        Långa arbetstider

·        Dålig arbetsmiljö

·        Sjukdomar

·        Social utslagning 

Socialliberalerna krävde lagstiftning för att få bort de största problemen. De sjuka gamla och hemlösa måste få hjälp från samhället. I vår tid är de flesta liberaler anhängare av Sociallib. 

Socialismen    Socius = Kamrat 

Adeln och kyrkans folk stödde konservatismen. Medelklassen stödde liberalismen. Socialismen företrädde de fattigas intressen, vände sig till samhällets underklass. Alla eniga på en punkt, orättvisorna i samhället kunde endast undanröjas genom att avskaffa den privata äganderätten och införa gemensamt ägande. Kom inte överrens om hur detta skulle gå till 

Den tyske nationalekonomen Karl Marx har väckt både beundran och avsky med sina idéer

Den vetenskapliga socialismen. Skrev Kapitalet. Jobbade med Engels. Ansåg att kapitalisterna sög ut arbetarna och ville ha ett klasslöst samhälle. "Proletärer i alla länder förena er!"

Anarkismen                anarchos = utan härskare

·        Egendom är stöld

·        Ville omedelbart efter en revolution avskaffa proletariatets diktatur

·        Statliga inrättningar kan aldrig bli något annat än en ond tvångsmakt, oavsett vem som styr

·        Direkt aktioner, demonstrationer och strejker

·        INGEN STAT

·        Tror på människans inneboende godhet och förmåga att komma överrens