Rövarbaronerna som har makten

Innan nästa val har direktörernas krig hunnit skörda många offer. Tisdag 2 december 1997

MOSKVA. De kallas Rysslands rövarbaroner - de sju bankirer som nu håller på att stycka upp hela landet mellan sig. De slåss på liv och död för att komma åt den absoluta makten. - Det här är ett krig och utgången kan vi bara sia om, säger Jevgenij Volk, rysk direktör för Heritage Foundation, ett amerikanskt institut för politiska och ekonomiska analyser. Den ryska allmänheten är också medveten om att Boris Jeltsin är en staffage-figur bakom Kremls murar. Utanför finns de sju verkliga härskarna: Boris Berezovskij, 51, Logovaz. Vladimir Potanin, 36, Uneximbank. Vladimir Gusinskij, 46, Most-Bank. Alexander Smolenskij, 43, SSB-Agroprombank. Michail Khodorkovskij, 32, Menatep Bank. Michail Friedman, 34, Alfa Bank. Vladimir Vinogradov, 38, Inkombank. De äger allt: banker, oljebolag, gas- och råvarutillgångar, import- och exportföretag, veckotidningar, dagstidningar, radio- och TV-stationer, reklamföretag och byggfirmor. Och hela arméer av säkerhetsstyrkor.

Skräckscenario för storbankirerna Förra året var kritiskt för det nya Ryssland. På våren hade kommunisterna och ledaren Gennadij Ziuganov gjort stora framryckningar i opinionsmätningarna och kände sig nästan säkra på att kunna stjälpa Boris Jeltsin i presidentvalet. För storbankirerna och de nya industrimagnaterna var det ett skräckscenario. Via personliga band till politiker kring Jeltsin och kontakter rakt in i statliga företagsledningar fick bankirerna förköpsrätt när en rad företag såldes ut i en jättelik "privatiseringsvåg".

Skänkte miljoner till valkampanjen Bankirerna slog sig ihop, ordnade ett hemligt möte med Jeltsins valstrateg (nuvarande förste vice premiärministern) Anatolij Tjubajs och skänkte 25 miljoner kronor till Jeltsins valkampanj. Propagandan var enorm i massmedia. Rockstjärnor och kultureliten köptes över till Jeltsin-lägret medan presidenten själv åkte runt i landets regioner och efterskänkte skatter och avgifter för att rädda jobb och ett minimalt mått av levnadsstandard för invånarna. I praktiken var det bankirerna som fick skattebefrielse. I verkligheten var det bankirerna som lånade ut pengar till staten - mot säkerhet i aktieposter i större statliga företag. De visste nämligen: staten var oförmögen att betala tillbaka några lån. Alltså övergick olja och gas, mark och skog, fastigheter och krafttillgångar, fabriker och transportmedel till privat ägo. Boris Jeltsin lät dem hållas. För honom var presidentämbetet viktigast.

Tog kontrollen över massmedia Men snart tornade molnen upp sig vid horisonten igen. Världsbanken, IMF, gav frikostiga miljarddollarlån till Jeltsin-administrationen, men ställde motkrav: staten måste göra en strikt budget, få ner den galopperande inflationen och driva in skatter. Skatter? Avgifter? Då slog bankirerna bakut. De ville fortsätta på sina rövarstråt och skaffade snabbt ett nytt maktmedel: kontroll över massmedia. Över en natt vändes propagandan mot Boris Jeltsin och alla hans rådgivare som kunde tänkas vilja bygga ett rättssamhälle och fördela landets tillgångar någorlunda rättvist. Den mest illa ansedde av magnaterna, Boris Berezovskij, kunde i kraft av sin enorma förmögenhet, massmediainflytande och personliga kontakter i Kreml (främst med premiärministern Viktor Tjernomyrdin) ta plats som vice ordförande i presidentens säkerhetsråd. Där satt han i ett år, tills han nyligen sparkades - och utlöste ett öppet krig med sina forna allierade bankdirektörer. Låt oss ta Boris Berezovskij som ett exempel på hur de här direktörerna och dollarmiljardärerna har börjat sin bana.

Blev bilhandlare och fick agenturen för Mercedes Berezovskij var matematiker vid Ryska Vetenskapsakademien 1989 när han på egen hand började importera begagnade bilar. Han hade utfört några arbeten åt bilfabriken Vaz i Togliatti och blivit bekant med direktören Vladimir Kadannikov. Berezovskij föreslog bildandet av ett nytt bolag - Logovaz - som skulle importera och distribuera nya bilar. Logovaz registrerades som företag hos Finansministeriet 1991. Man skaffade sig agenturen för Mercedes. Återförsäljare tillhandahöll även ryska bilmärken och de såldes för rubel. Logovaz kunde växla sina berg av rubelsedlar till dollar, väntade ett par månader till den skenande inflationen gjort sitt, växlade tillbaka till ännu mera rubel och kunde betala biltillverkaren Avtoz det nominella beloppet i rubel. Kvar blev en gigantisk vinst. I dag har Logovaz agentavtal med Mercedes, Volvo, Honda, General Motors, Daewoo och Chrysler. Man driver en ihopsättningsfabrik för Chevrolet Blazers i Tatarstan.

Utsatt för flera allvarliga attentat Förra året antydde det amerikanska affärsmagasinet Forbes att Berezovskij är en höggradigt kriminell figur i en artikel rubricerad: Är han Kremls Gudfader? Berezovskij har stämt Forbes för förtal och rättegången inleds snart i London. Han har utsatts för en rad attentat:

Kontoret anfölls med granatkastare I september 1993 attackerades Logovaz huvudkontor tre gånger med granater och granatkastare. Berezovskij själv fanns inte på plats. I juni samma år exploderade en bomb under hans bil och chauffören dog i sprängningen. Berezovskij blev skadad, men slapp allvarliga men. Smartness, djärvhet och kontakter är karaktäristiska för alla bankirerna. Men i augusti gjorde kanske Vladimir Potanin ett drag för mycket. Potanin, majoritetsägare i väldiga Uneximbank, oljebolaget Sidanko och nickelfabriken i Norilsk, förhandlade i hemlighet med den världsberömde finansmannen George Soros och fick med honom i ett samarbete. Tillsammans köpte de en fjärdedel av telekombolaget Svjazinvest för motsvarande 15 miljarder kronor av ryska staten. De övriga bankirerna kände sig blåsta. Deras tidigare så hållbara kartell hade spruckit. Berezovskij blev ursinnig. Han är storägare i den statliga tv-kanalen ORT och har på alla vis försökt skaffa sig full kontroll över stationen för att smutskasta Vladimir Potanin och dennes personliga vänskapsförhållande till Anatolij Tjubajs. På samma sätt har de andra bankirerna laddat upp med ammunition. I stridslinjen för Rövarbaronernas krig befinner sig också Boris Jeltsin och hans stab som har eventuell tid över för en gnutta politik. Hur ska man manövrera för att få Jeltsin vald till en tredje mandatperiod som president? Konstitutionen förbjuder presidenten att inneha ämbetet längre än två mandatperioder. Lösningen kan ligga i det faktum att Ryssland, när Jeltsin valdes till president första gången 1991, ingick i Sovjetunionen och därför är inte konstitutionen tillämplig. Boris Jeltsin kanske kandiderar i valet år 2000 igen. Det är två år dit. Men två år är en oändlighet i rysk politik. Och innan dess har direktörerna krig hunnit skörda många offer.

Ryska statens massmediakontroll: RTR, allrysk TV-kanal 1

ORT (51 procent) allrysk TV-kanal 2 Veckotidningen Rossija Nyhetsbyråerna Itar-Tass och RIA Novosti

Bankdirektörernas massmediainflytande: MOST-group (Vladimir Gusinskij): NTV, allrysk TV-kanal Radio Eko, Moskva Tidningarna Segodnja, Itogi, Obsjtjaja Gazeta, Novaja Gazeta, Smena S:t Petersburg

Logovaz (Boris Berezovskij): TV-kanalen ORT (8 procent av TV-kanalen plus 38 procent tillsammans med de övriga bankjättarna). TV 6 Moskva (37 procent). Dagstidningen Nezavisimaja Gazeta. Veckomagasinen Natador och Ogonjok

Uneximbank (Vladimir Potanin): Tidningarna Russkij Telegraf, Izvestija (51 procent), Komsomolskaja Pravda. Veckotidningen Ekspert.

Stolitjnij Sparbank- Agroprombank (Alexander Smolenskij): TV-kanalen ORT (38 procent tillsammans med övriga storbanker). Magasinen Stolitsa, Dengi, Avtopilot och affärstidningen Kommersant.

Menatep Bank (Michail Khodorkovskij): TV-kanalen ORT (38 procent tillsammans med övriga storbanker). Tidningen Literaturnaja Gazeta, en stor andel i engelskspråkiga Moscow Times, magasinen Kaptital, ryska Playboy, Cosmopolitan.

Alfa bank (Michail Friedman): TV-kanalen ORT (38 procent tillsammans med övriga storbanker). Flera reklamfinansierade gratistidningar.